2. Dygden av Tawhîd och synderna som det stryker

Shaykh-ul-Islâm Muhammad bin ´Abdil-Wahhâb (rahimahullâh) sade:

 

1 – Allâh (ta´âlâ) sade:

 

الَّذِينَ آمَنُواْ وَلَمْ يَلْبِسُواْ إِيمَانَهُم بِظُلْمٍ أُوْلَئِكَ لَهُمُ الأَمْنُ وَهُم مُّهْتَدُونَ

 

”[Det är] de som tror och inte låter sin tro förmörkas av orätt som de begår. De kan känna sig trygga; de har funnit den rätta vägen.”1

 

2 – ´Ubâdah bin as-Sâmit (radhiya Allâhu ´anh) berättade att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

 

”Den som vittnar att det inte finns någon sann gud utom Allâh allena, ingen partner har Han, och att Muhammad är Hans tjänare och sändebud och att ´Îsâ är Allâhs tjänare, sändebud och ord som Han satte i Maryam och en själ från Honom och att paradiset är sant och att Elden är sann, skall Allâh föra in i paradiset oavsett vad han gör.”2

 

Rapporterad av al-Bukhârî och Muslim.

 

3 – De båda rapporterade även en hadîth via ´Utbân:

 

”Allâh har förbjudit Elden för den som säger att det inte finns någon sann gud utom Allâh och avser Allâhs ansikte med det.”3

 

4 – Abû Sa´îd al-Khudrî (radhiya Allâhu ´anh) berättade att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

 

”Mûsâ sade: ”Herre! Lär mig något som jag kan nämna och dyrka Dig med.” Han sade: ”Mûsâ! Säg: ”Det finns ingen sann gud utom Allâh.” Han sade: ”Herre! Alla Dina tjänare säger det.” Han sade: ”Mûsâ! Om de sju himlarna och dess invånare bortsett från Mig och de sju jordarna hade lagts i en vågskål och ”det finns ingen sann gud utom Allâh” i en annan vågskål, skulle ”det finns ingen sann gud utom Allâh” vägt tyngre.”

 

Rapporterad av Ibn Hibbân och al-Hâkim som sade att den är autentisk.

 

5 – at-Tirmidhî4 rapporterade och godförklarade hadîthen från Anas (radhiya Allâhu ´anh) som berättade att han hörde Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) säga:

 

”Allâh (ta´âlâ) sade: ”Människa! Om du hade kommit till Mig med nästintill hela världen av synder utan att sätta någon vid Min sida skulle Jag kommit till dig med lika mycket förlåtelse.”

 

FÖRKLARING

Författaren vill visa dygden av Tawhîd och att ingen handling stryker synder som Tawhîd. Ty Tawhîd är handlingarnas grund och fundament. Handlingarna är inte giltiga utan Tawhîd. Han nämner det så att den troende skall veta det och därmed ivra och längta mer efter det.

1 – Allâh (ta´âlâ) sade:

الَّذِينَ آمَنُواْ وَلَمْ يَلْبِسُواْ إِيمَانَهُم بِظُلْمٍ أُوْلَئِكَ لَهُمُ الأَمْنُ وَهُم مُّهْتَدُونَ

”[Det är] de som tror och inte låter sin tro förmörkas av orätt som de begår. De kan känna sig trygga; de har funnit den rätta vägen.”5

Att de tror innebär att de enbart och uppriktigt dyrkar Allâh och tror att Han är deras sanne gud. Att de inte förmörkar sin tro innebär att de inte förorenar den. Tro innebär Tawhîd. De förorenar inte sin tro med avguderi. De dyrkar Honom (subhânah) uppriktigt. De kommer att få en fullkomlig trygghet och en fullkomlig vägledning av den anledningen att deras tro var tom på all form av orätt som avguderi och allt utöver det som synder och orätt mot tjänarna.

När denna vers hade uppenbarats tog Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) följeslagare det hårt. De kom till honom och undrade vem som inte begår orätt. De trodde att Allâh menade synder. Då sade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam):

”Hör ni inte hur den rättfärdige tjänaren sade:

إِنَّ الشِّرْكَ لَظُلْمٌ عَظِيمٌ

”Avguderi är att begå en svår orätt!”?67

Det orätta i denna vers syftar på avguderiet. Så är inte fallet med avgudadyrkaren. Han kommer inte att få någon trygghet. Han skall till helvetet. Den troende som undkommer större och mindre avguderi och orättvisor mot tjänarna får en fullkomlig vägledning och trygghet i de båda liven. Den som undkommer större avguderi till skillnad från mindre avguderi och hamnar i vissa synder får ingen fullkomlig vägledning eller trygghet. Det finns en risk att personen hamnar i helvetet på grund av synderna som han dog med. När sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) förklarade versen klargjorde han att den fullkomliga vägledningen och tryggheten uppnås endast om det större avguderiet undviks. Det finns dock andra bevis för att vägledningen och tryggheten inte fulländas förrän synder, orättvisor mot tjänarna och alla mindre former av avguderi också undviks.

2 – ´Ubâdah bin as-Sâmit (radhiya Allâhu ´anh) berättade att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Den som vittnar att det inte finns någon sann gud utom Allâh allena, ingen partner har Han, och att Muhammad är Hans tjänare och sändebud och att ´Îsâ är Allâhs tjänare, sändebud och ord som Han satte i Maryam och en själ från Honom och att paradiset är sant och att Elden är sann, skall Allâh föra in i paradiset oavsett vad han gör.”

Rapporterad av al-Bukhârî och Muslim.

En själ från Honom innebär att han är en av själarna som Allâh har skapat.

Den som uppriktigt vittnar om detta för Allâh in i paradiset. Denna hadîth är en av de oinskränkta hadîtherna om dygden av Tawhîd. Det finns dock andra bevis som tyder på att denna oinskränkta dom är inskränkt med att trosbekännelsens rättigheter fullbordas. En definitiv trosbekännelse omfattar att endast Allâh dyrkas uppriktigt, ärligt, underkuvat, kärleksfullt, medgivande och utmed Hans profets (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) väg och lydnad. Den som uttalar denna trosbekännelse och smutsar ned den med synder eller uttalar den endast muntligt för att sedan falla i avguderiet med hjärtat eller handlingarna, som hycklarna, gagnas inte av trosbekännelsen. Trosbekännelsen måste uttalas fastslående och påbuden måste göras medan förbuden måste undvikas. Dessutom måste profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) följas. Annars kommer trosbekännelsen att vara förorenad och den kommer inte att klara av att föra in dess utövare i paradiset om inte Allâh vill det.

3 – De båda rapporterade även en hadîth via ´Utbân:

”Allâh har förbjudit Elden för den som säger att det inte finns någon sann gud utom Allâh och avser Allâhs ansikte med det.”8

Den som uttalar trosbekännelsen uppriktigt och dör i det tillståndet för Allâh in i paradiset. Om personen har syndat utan att ångra sig är det upp till Allâh om Han kommer att förlåta honom eller straffa honom.

Den som uttalar trosbekännelsen ärligt och uppriktigt förblir inte med sina synder. Hans tro och fullkomliga uppriktighet hindrar honom från regelbundna och ständiga synder. Denne träder in i paradiset tillsammans med dem som först går in i det. Beviset för att den som dör som syndare hamnar under Allâhs vilja är Hans (ta´âlâ) ord:

إِنَّ اللّهَ لاَ يَغْفِرُ أَن يُشْرَكَ بِهِ وَيَغْفِرُ مَا دُونَ ذَلِكَ لِمَن يَشَاء

”Allâh förlåter inte dem som sätter medhjälpare vid Hans sida, men Han förlåter den Han vill hans mindre synder.”9

Det finns hadîther som bevisar att syndarna riskerar att straffas och hamna i helvetet. Sedan får de gå ut därifrån via profeternas och andras medlingar för dem. Dessa människor har haft en svag Tawhîd. De har smutsat ned den med synder. Detta är Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ahs metodik och den korrekta förståelsen som Ahl-ul-Bid´a som Khawâridj, Mu´tazilah, Murdji’ah och andra har lämnat. Den som hädar har dock ingen nytta av trosbekännelsen som han uttalar.

4 – Abû Sa´îd al-Khudrî (radhiya Allâhu ´anh) berättade att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Mûsâ sade: ”Herre! Lär mig något som jag kan nämna och dyrka Dig med.” Han sade: ”Mûsâ! Säg: ”Det finns ingen sann gud utom Allâh.” Han sade: ”Herre! Alla Dina tjänare säger det.” Han sade: ”Mûsâ! Om de sju himlarna och dess invånare bortsett från Mig och de sju jordarna hade lagts i en vågskål och ”det finns ingen sann gud utom Allâh” i en annan vågskål, skulle ”det finns ingen sann gud utom Allâh” vägt tyngre.”

Rapporterad av Ibn Hibbân och al-Hâkim som sade att den är autentisk.

Denna hadîth bevisar frasens dygd och att den utgör både en bön och en åkallan då Mûsâ (´alayhis-salâtu was-salâm) sade:

”Lär mig något som jag kan nämna och dyrka Dig med.”

Med denna fras påminner man sig om Allâh i och med att den vittnar om Allâhs enhet. Frasen är även en åkallan i och med att den som uttalar den hoppas på belöning. Så är fallet med alla andra böner som ”Subhân Allâh”, ”al-Hamdu lillâh” och ”Lâ hawlâ wa lâ quwwata illâ billâh”. Denna hadîth bevisar frasens status. Frasen utgör alltså både en bön och en åkallan. Hadîthen bevisar också att dess dygd kan till och med vara okänd för vissa profeter. Den bevisar även frasens storhet då den verkställer en unik dyrkan av Allâh allena, försäkrar dyrkan av Allâh och förnekar att allting annat dyrkas. Frasen betyder att ingen annan än Allâh har rätt att dyrkas. Alltså annullerar frasen alla andra gudar.

Allâh sade: ”Om de sju himlarna och dess invånare bortsett från Mig…”. Allâh (subhânah) exkludera Sig själv för att Han är väldig. Han (subhânah) är ovanför tronen. Han har skapat himlarna och jorden. Det är Han som håller i dem och upprätthåller dem, tronen och fotpallen. Han har upprätthållit dessa skapelser. Allâh (ta´âlâ) sade:

وَمِنْ آيَاتِهِ أَن تَقُومَ السَّمَاء وَالْأَرْضُ بِأَمْرِهِ

”Och till Hans under hör att himlarna hålls uppe på Hans befallning [i sina lägen].”10

إِنَّ اللَّهَ يُمْسِكُ السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضَ أَن تَزُولَا

”Det är Allâh som håller uppe himlarna och jorden så att de inte avviker [från sina banor].”11

Om allt skulle läggas i en vågskål och ”det finns ingen sann gud utom Allâh” i en annan vågskål, skulle ”det finns ingen sann gud utom Allâh” vägt tyngre. Det vill säga att dess betydelse skulle vägt tyngre och inte dess materia. Sett till betydelsen och faktumet är Tawhîds fras större, sannare och viktigare. Därför väger den mer än allting annat. Såsom frasen väger mer än skapelserna får den även personen som uttalar den att överrumpla alla hans synder.

5 – at-Tirmidhî rapporterade och godförklarade hadîthen från Anas (radhiya Allâhu ´anh) som berättade att han hörde Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) säga:

”Allâh (ta´âlâ) sade: ”Människa! Om du hade kommit till Mig med nästintill hela världen av synder utan att sätta någon vid Min sida skulle Jag kommit till dig med lika mycket förlåtelse.”

Hadîthen bevisar att alla synder överrumplas av Tawhîds fras som det verkligen levs upp till på samma sätt som frasen väger mer än alla andra skapelser. De lärda har förklarat denna hadîth på två sätt:

Det första: Den berör den som uttalar den ärligt och uppriktigt utan att synda ständigt. Denne bemästrar frasen så att han gör alla plikter, lämnar alla förbud och håller sig till Allâhs föreskrift inom samtliga frågor.

Det andra: Den berör den som uttalar den och kommer till Allâh efter att ha ångrat sig för sina synder och lämnat dem. Alla synder försvinner i förhållande till denna fras.

Hadîthen måste förstås på detta vis. Det finns verser och hadîther som bevisar att syndarna riskerar att straffas och hamna i helvetet. Dessa texter är inte motsägelsefulla. Därför måste dessa hadîther tolkas på detta vis för att undvika olikheter och motsägelser.

Det finns okunniga människor som håller fast vid dessa oinskränkta texter och tror att det räcker att uttala trosbekännelsen om man så skulle lämna plikterna och synda. Det avviker från Salafs samstämmighet som säger att plikterna måste utföras, förbuden måste undvikas och Allâhs gränser får inte överskridas. Den som lämnar plikterna eller faller i förbuden riskerar att straffas av Allâh (ta´âlâ). I detta fall spelar det ingen roll om han uttalar och tror på den här frasen. Om han därtill gör något som annullerar hans islam blir han en otrogen avfälling. Härmed gagnas han inte av denna fras. Med andra ord måste frasen och dess fordringar uppfyllas. Annars befinner sig personen i ett kritiskt tillstånd om han inte ångrar sig.

16:82

2al-Bukhârî (3435) och Muslim (28).

3al-Bukhârî (425) och Muslim (33).

43540.

56:82

631:13

7al-Bukhârî (4776) och Muslim (124).

8al-Bukhârî (425) och Muslim (33).

94:48

1030:25

1135:41