2. Det får en kvinna visa enligt at-Tabarî

Salaf har delade förklaringar till den. Vissa menar att den syftar på hennes ytterkläder medan andra hävdar att den syftar på kohl, ringar, armband, ansikte och andra uttalanden från följeslagarna och efterföljarna som Ibn Djarîr har nämnt i sin Qur’ân-tolkning. Därefter valde han själv åsikten som säger att det undantagna är ansiktet och händerna1:

”Åsikten som är närmast sanningen är den som undantar ansiktet och händerna. I så fall inkluderar den även kohl, ring, armband och målningar. Jag har valt denna åsikt eftersom alla anser att mannen måste täcka sina privata delar när han ber och att en bedjande kvinna får visa ansiktet och händerna medan allting annat av hennes kropp måste täckas. Det har emellertid rapporterats2 från profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) att han lät den bedjande kvinnan avtäcka halva armarna. I och med att det råder samstämmighet om det, så betyder det att hon, liksom mannen, får visa av sin kropp det som inte är en privat del. Det som inte är en privat del är inte heller förbjudet att visa. Och om hon får visa den delen är det välkänt att det är den som Allâh (ta´âlâ) undantar när Han säger:

إِلَّا مَا ظَهَرَ مِنْهَا

”… än vad som kan vara synligt…”

Allt det är synligt på henne.”3

1Händerna omfattar nävarna upp till handlederna. Ansiktet sträcker sig från hårfästet till undersidan av hakan och från den ena öronsnibben till den andra. Så säger de lärda tvärtemot vad vissa säger idag. Denne kommer att avvisas mot slutet av detta kapitel.

2Det verkar som att Ibn Djarîr indikerar på att hadîthen är svag när han säger att den har rapporterats. Med all rätt. Den formuleringen är nämligen inte autentisk. Jag anser att den dels är svag, dels går den emot autentiska hadîther, Munkar. Ibn Djarîr rapporterade den via Qatâdah som sade…

3Djâmi´-ul-Bayân (18/84).