2. De lärdas inverkan på samhället

Till följd därav sade Imâm Ahmad bin Hanbal (rahimahullâh) i sitt förord till ”ar-Radd ´alâl-Djahmiyyah”:

”Lov och pris tillkommer Allâh för att alltid ha låtit det finnas lärda efter ett avbrott i budbärarnas rad. De skyddar Allâhs skrift mot de extremas förvrängning, lögnarnas påståenden och de okunnigas misstolkningar. De kallar de vilsna till vägledning och härdar med deras besvär. Hur många vilsna har de inte väglett! Hur många av Iblîs dödade har de inte återupplivat! Så fint de påverkar människorna och så fult människorna påverkar dem!”

En av dem som Imâm Ahmads väldiga beskrivning kan tillämpas på är Shaykh-ul-Islâm, Imâm och reformator Muhammad bin ´Abdil-Wahhâb (rahimahullâh). Han spelade en väldigt stor roll när det kom till att förändra nyheterna i hans samhälle. Dogmen hade råkat ut för villfarelse. Lagen hade fördelats mellan människorna. De hedniska sederna hade slagit ut i såväl städer som byar. Avguderiet var ett faktum. Människorna avvek från föreskriften. Lurendrejeriet och magin marknadsfördes. Påbudet av det goda och förbudet av det onda var ett minne blott, trots att många lärda fanns bland dem. Det fanns många lärda som var specialiserade på förgreningsfrågor. Poängen ligger dock inte i de lärdas befintlighet så länge de inte medför ett påtagligt resultat i korrigeringen. Israeliterna gick ju under ändock de hade lärda. När de lärda inte uppfyllde sin plikt i välvilja och korrigering, tog Satan makten över dem. Han (ta´âlâ) sade:

وَتَرَى كَثِيرًا مِّنْهُمْ يُسَارِعُونَ فِي الإِثْمِ وَالْعُدْوَانِ وَأَكْلِهِمُ السُّحْتَ لَبِئْسَ مَا كَانُواْ يَعْمَلُونَ لَوْلاَ يَنْهَاهُمُ الرَّبَّانِيُّونَ وَالأَحْبَارُ عَن قَوْلِهِمُ الإِثْمَ وَأَكْلِهِمُ السُّحْتَ لَبِئْسَ مَا كَانُواْ يَصْنَعُونَ

”Och du ser hur många av dem skyndar att begå synd och övervåld och att göra sig otillåtna vinster. Ja, skamligt är deras beteende! Varför förbjuder dem inte deras andliga ledare och deras rabbiner att komma med syndiga påståenden och att göra sig otillåtna vinster? Ja, de begår de skamligaste handlingar!”1

När denne imam tog sig an sitt avvikande samhälle, ärligt och välvilligt, renade han det på allt destruktivt. Detta trots att han var en enda man. Dock sade poeten:

Tusen människor är som en

och en som tusen om han är seriös

Allâhs sätt är sådant, det ändras inte. Samfundet kommer varken att resa sig eller vakna utan Allâhs framgång och därefter uppriktiga lärdas och välvilliga kallares möda. Må Allâh benåda Imâm Mâlik som sade:

Detta samfunds senare generation kan endast rättas till via det som rättade till dess tidigare generation.”

Skillnaden mellan det här samfundet och alla andra samfund är att det korrigerar och kallar till Allâh:

وَلْتَكُن مِّنكُمْ أُمَّةٌ يَدْعُونَ إِلَى الْخَيْرِ وَيَأْمُرُونَ بِالْمَعْرُوفِ وَيَنْهَوْنَ عَنِ الْمُنكَرِ وَأُوْلَئِكَ هُمُ الْمُفْلِحُونَ

”Och bli till en gemenskap av människor som uppmanar varandra att göra gott och anbefaller det som är rätt och förbjuder det som är orätt. Dem skall det gå väl i händer.”2

15:62-63

23:104