Bland de Salaf som hade samma stadiga dogm som Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam), hans följeslagare och efterföljarna, var de fyra imamerna: Imâm Abû Hanîfah, Imâm Mâlik, Imâm ash-Shâfi´î och Imâm Ahmad. De skyddade dogmen, skrev ned den och förklarade den för studenterna.

De fyra imamernas anhängare brydde sig om denna dogm. De studerade den, fick sina studenter att memorera den och författade många böcker i enlighet med metodiken i Qur’ânen och Sunnah; det som anammades av den utvalde (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och hans följeslagare (radhiya Allâhu ´anhum) och efterföljarna. De avvisade falska och avvikande dogmer och klargjorde deras falskhet. Detsamma gjorde Ahl-ul-Hadîths imamer däribland Ishâq bin Râhûyah, al-Bukhârî, Muslim, Imâm Ibn Khuzaymah och Imâm Ibn Qutaybah. Också imamer bland Qur’ân-tolkarna gjorde så, liksom Imâm at-Tabarî, Imâm Ibn Kathîr och Imâm al-Baghawî. De skrev böcker benämnda ”as-Sunnah” som till exempel Ibn Abî ´Âsims ”as-Sunnah”, ´Abdullâh bin Ahmad bin Hanbals ”as-Sunnah”, al-Khallâls ”as-Sunnah” och al-Âdjurrîs ”ash-Sharî´ah”.