2. Där bad profeten ´Îd-bön

Imâm Muhammad Nâsir-ud-Dîn al-Albânî (d. 1420)

Salât-ul-´Îdayn, sid. 4-8

Författarna till avhandlingen “al-Isâbah” skrev hela två sidor om ´Îd-bön på böneplats. I den omnämnda avhandlingen hamnar de i en pinsam paradox och blottar mängden av sin kunskap. Däri ljuger de om mig och anklagar mig för att ogiltigförklara ´Îd-bön i moské. De skriver:

”Anledningen att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) valde att be på en böneplats var brist på möjligheter i Madînah som bara hade en enda moské.”

Riktigt okunnigt sagt. Moskéerna på hans (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) tid var både många och kända, däribland Qubâ’-moskén, Qiblatayn-moskén och Fath-moskén. Det förekommer många autentiska hadîther om dessa moskéer. Hâfidh Ibn Hadjar har namngett även andra moskéer varför den som vill kan alltid hänvisa dithän.

Agendan bakom detta falska påstående är att ´Îd-böner ska avskaffas på böneplatser. För att rättfärdiga det påstår de att Madînah innehöll bara hans (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) moské och att även den var för liten för att kunna husera en ´Îd-bön, ett argument som jag redan har annullerat. Men om vi ändå väljer att leka med tanken att den profetiska moskén verkligen var för liten, så fanns det fortfarande många andra moskéer som de kunde be i, liksom människor gör i dag. Att de inte gjorde det och prioriterade istället en böneplats bevisar klart och tydligt att det är Sunnah att be ´Îd-bön på böneplats och inte i moské.

Sedan säger de:

”Efter att muslimerna blivit så många att de inte kunde få plats på en böneplats, särskilt inte i storstäder som Damaskus, samlades de i moskéerna utav behov.”

Titta på denna paradox! De påstår att det är svårt att samla muslimer på en böneplats, då det i själva verket är tvärtom. Enligt Imâm an-Nawawî, i ”Sharh Sahîh Muslim”, var det just så flesta länder gjorde. Tack vare Allâhs godhet tillämpas denna Sunnah än i dag i många islamiska länder såsom Syrien, Jordanien, Egypten, Algeriet, Saudiarabien och Pakistan.

Och vad nyttar det att splittra muslimernas samling med alla dessa moskéer som ibland kan ligga högst femtio steg från varandra? Om dessa författare åtminstone begränsade sitt utlåtande vid bön i en enda stor moské skulle de i alla fall haft en föregångare i det, vilket kommer att nämnas om Imâm ash-Shâfi´î (rahimahullâh). Uppenbarligen störs de inte av att sakna föregångare i åsikter som motstrider Sunnah. Förövrigt är samtliga muslimer ense om att det är Sunnah att be på böneplats om moskén är orymlig. Faktum är att majoriteten accepterar inte detta villkor utan säger att bönen ska bes på böneplats om så moskén är rymlig. Med hjälp av sin okunnighet har de motsatt sig samtliga muslimer, såväl tidigare som senare, medan Allâh (ta´âlâ) säger:

وَمَن يُشَاقِقِ الرَّسُولَ مِن بَعْدِ مَا تَبَيَّنَ لَهُ الْهُدَى وَيَتَّبِعْ غَيْرَ سَبِيلِ الْمُؤْمِنِينَ نُوَلِّهِ مَا تَوَلَّى وَنُصْلِهِ جَهَنَّمَ وَسَاءتْ مَصِيرًا

Men den som sedan vägledningen har klargjorts för honom sätter sig upp emot sändebudet och vill gå en annan väg än de troende, honom låter Vi gå dit han vill gå och brinna i helvetet – vilket jämmerligt mål!”1

Människor, håll er till Sunnah!

14:115