´Allâmah Zayd bin Muhammad al-Madkhalî (d. 1435)

´Awn-ul-Ahad as-Samad Sharh al-Adab al-Mufrad (1/220)

al-Bukhârî (rahimahullâh) sade:

199 – ´Abdullâh bin Maslamah berättade för oss: Marwân bin Mu´âwiyah berättade för oss, från al-Fadhl bin Mubashshir: Jag hörde Djâbir bin ´Abdillâh säga:

”Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) befallde att slavar behandlas väl och sade: ”Låt dem äta det som ni äter, iklä dem det som ni iklär er och plåga inte Allâhs skapelse.”1

FÖRKLARING

Hadîthen består av påbud och förbud relaterade till försörjning av slavar och deras jämlikar. Ägaren ska bjuda sin slav på sin egen mat. Visserligen behöver de inte sitta tillsammans vid matbordet, men han ska bjuda honom på sin mat om han så äter ensam. Dessutom ska han låta honom klä sig likadant och behandla honom väl på ett sätt som behagar Allâh (tabârak wa ta´âlâ).

Hadîthen påbjuder alltså att slaven behandlas väl, ty han är en vara. Samma dom gäller allting annat som mannen förfogar över, inklusive boskapsdjur. Det är inte tillåtet för någon att svälta sina boskapsdjur, förnedra dem eller frigöra dem så att de besvärar människorna på vägarna, i deras hem eller i deras odlingar. Inte heller är det tillåtet att förvara dem på olämpliga platser. Istället är det obligatoriskt att föda dem, vattna dem och bry sig om dem. Det ska han göra först och främst för att nyttja syftet med dem, för det andra för att rena sitt samvete. Ty han ansvarar för djuren. Än viktigare är det att behandla slavar väl. Än viktigare är det att behandla hustrun väl eftersom det är obligatoriskt att sörja för henne. Det är alltså inte tillåtet att slarva med något omnämnt. Allt som skadar slavar och andra, som förvaltas av muslimska män och kvinnor, är alltså förbjudet.