Imâm Sâlih bin Fawzân al-Fawzân

at-Ta´lîqât al-Mukhtasarah ´alâl-´Aqîdah at-Tahâwiyyah, sid. 219-220

Men på samma sätt som Han befaller att Han åkallas, förbjuder Han att någon annan än Han åkallas och avgudas. Han (ta´âlâ) sade:

وَأَنَّ الْمَسَاجِدَ لِلَّهِ فَلَا تَدْعُوا مَعَ اللَّهِ أَحَدًا

”Alla böneplatser tillkommer Allâh; anropa därför ingen vid sidan av Honom!”1

قُلْ إِنَّمَا أَدْعُو رَبِّي وَلَا أُشْرِكُ بِهِ أَحَدًا

”Säg: ”Jag anropar ingen annan än min Herre och jag avgudar ingen med Honom.”2

وَمَن يَدْعُ مَعَ اللَّهِ إِلَهًا آخَرَ لَا بُرْهَانَ لَهُ بِهِ فَإِنَّمَا حِسَابُهُ عِندَ رَبِّهِ إِنَّهُ لَا يُفْلِحُ الْكَافِرُونَ

”Den som vid sidan av Allâh åkallar en annan gudom – för vars existens han saknar bevis – skall stå till svars enbart inför sin Herre. Det skall inte gå de otrogna väl.”3

Det är nämligen inte tillåtet att åkalla någon annan än Allâh. Den som åkallar någon annan än Allâh är avgudadyrkare, oavsett om han åkallar en ängel, en profet eller ett helgon – handlingen är större avguderi i alla fall:

وَمَنْ أَضَلُّ مِمَّن يَدْعُو مِن دُونِ اللَّهِ مَن لَّا يَسْتَجِيبُ لَهُ إِلَى يَومِ الْقِيَامَةِ وَهُمْ عَن دُعَائِهِمْ غَافِلُونَ وَإِذَا حُشِرَ النَّاسُ كَانُوا لَهُمْ أَعْدَاء وَكَانُوا بِعِبَادَتِهِمْ كَافِرِينَ

”Och vem begår ett större misstag än den som i Allâhs ställe anropar dem, som inte kan svara honom förrän på Uppståndelsens dag och som inte ens är medvetna om att de anropas När människorna samlas skall de bli deras fiender och ta avstånd från deras dyrkan.”4

إِن تَدْعُوهُمْ لَا يَسْمَعُوا دُعَاءكُمْ وَلَوْ سَمِعُوا مَا اسْتَجَابُوا لَكُمْ وَيَوْمَ الْقِيَامَةِ يَكْفُرُونَ بِشِرْكِكُمْ

”Om ni ber till dem hör de inte er bön, och om de hörde den skulle de inte svara er. Och på Uppståndelsens dag skall de förneka ert avguderi.”5

Han gjorde gällande att den som utför den handlingen är avgudadyrkare. Med andra ord får åkallan endast tillägnas Allâh. Inga andra, varken levande eller döda och oaktat vem de är, får anropas med Honom.