Imâm Sâlih bin Fawzân al-Fawzân

at-Ta´lîqât al-Mukhtasarah ´alâl-´Aqîdah at-Tahâwiyyah, sid. 215-216

Abû Dja´far at-Tahâwî (rahimahullâh) sade:

150 – De levandes åkallan och välgörenhet gagnar de döda.

FÖRKLARING

Denna sakfrågan är relaterad till Fiqh, men har också band till dogmen. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”När människan dör upphör hennes handlingar bortsett från tre stycken; en pågående välgörenhet, en gagnande kunskap eller ett rättfärdigt barn som ber för henne.”1

Slavens handlingar upphör med hans död, frånsett det som han har föranlett att förbli efter hans död. Ett exempel på en sådan handling är pågående välgörenhet, liksom en stiftad moské eller skola. Så länge stiftelserna gagnar, pågår belöningen.

Ett annat exempel är kunskap i den bemärkelsen att personen lär ut Fiqh eller dogm varefter han får studenter; hans belöning pågår för hans undervisning. Detsamma gäller ifall han skriver en bok som gagnar människor; hans belöning pågår. Allt det hör till den kunskap som han lär ut.

Ett tredje exempel är ett rättfärdigt barn som ber för personen. Han gifte sig för att rädda sin kyskhet och eftersträva en rättfärdig avkomma. Med tiden får han rättfärdiga barn som han har föranlett. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Det godaste som ni äter är er egen anskaffning – och era barn tillhör er anskaffning.”2

Om det rättfärdiga barnet åkallar för föräldern efter dennes död, nås föräldern av barnets åkall. Också detta hör till hans handling som han har föranlett varför andras handlingar gagnar honom.