190. Den måttliga dogmen är Ahl-us-Sunnahs dogm

Imâm Sâlih bin Fawzân al-Fawzân

at-Ta´lîqât al-Mukhtasarah ´alâl-´Aqîdah at-Tahâwiyyah, sid. 210-212

Den måttliga dogmen är Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ahs dogm, i enlighet med Qur’ânen och Sunnah. De säger att slavarnas handlingar är deras handlingar såtillvida att de själva vill och önskar att göra dem, samtidigt som det är Allâh (´azza wa djall) som skapar dem:

وَاللَّهُ خَلَقَكُمْ وَمَا تَعْمَلُونَ

Allâh har skapat både er och era handlingar.”1

اللَّهُ خَالِقُ كُلِّ شَيْءٍ وَهُوَ عَلَى كُلِّ شَيْءٍ وَكِيلٌ

Allâh är alltings Skapare; Han styr och övervakar allt.”2

هَلْ مِنْ خَالِقٍ غَيْرُ اللَّهِ يَرْزُقُكُم مِّنَ السَّمَاء وَالْأَرْضِ

Finns det en annan skapare än Allâh, som förser er från himlen och jorden?”3

Allâh är ensam om att skapa och förutbestämma, samtidigt som slaven besitter önskan, vilja och handling. Det är han själv som väljer huruvida han ska gå till moskén eller till teatern. Ty han har förmåga. Det är människan som saknar förmåga och kapacitet som Allâh må ursäkta. Exempel på sådana människor är galningar och tvingade; de gör inte sina handlingar frivilligt och avsiktligt. Det är han, som har vilja och avsikt, som väljer vad han ska göra. Därefter kommer han antingen att straffas eller också belönas för det som han gör, inte det som Allâh (´azza wa djall) gör. Allâh (ta´âlâ) sade:

إِنَّ الَّذِينَ آمَنُواْ

DE SOM tror…”4

إِنَّ الَّذِينَ كَفَرُو

De som hädar…”5

Han tillskrev dem både tro och otro.

يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُواْ أَطِيعُواْ اللّهَ وَأَطِيعُواْ الرَّسُولَ وَأُوْلِي الأَمْرِ مِنكُمْ

Troende! Lyd Allâh och lyd sändebudet och dem bland er åt vilka myndighet och ansvar anförtrotts.”6

وَمَن يُطِعِ اللَّهَ وَرَسُولَهُ

De som lyder Allâh och Hans sändebud…”7

Han tillskrev slavarna deras handlingar. Beviset för att slaven har egen vilja och avsikt är Allâhs (ta´âlâ) ord:

وَمَا تَشَاؤُونَ إِلَّا أَن يَشَاء اللَّهُ إِنَّ اللَّهَ كَانَ عَلِيمًا حَكِيمًا

Men ni kan bara vilja om Allâh vill; Allâh är allvetande, vis.”8

Allâh (subhânah) fastställde både Sin vilja och slavens vilja, samtidigt som Han underordnade slavens vilja Sin (subhânah) vilja.

لِمَن شَاء مِنكُمْ أَن يَسْتَقِيمَ

”… till dem av er som vill följa en rak väg.”9

Det vill säga vill frivilligt. Denna versen avvisar Djabriyyah, medan följande vers avvisar Qadariyyah:

وَمَا تَشَاؤُونَ إِلَّا أَن يَشَاء اللَّهُ إِنَّ اللَّهَ كَانَ عَلِيمًا حَكِيمًا

Men ni kan bara vilja om Allâh vill; Allâh är allvetande, vis.”

137:96

239:62

335:3

42:62

53:116

64:59

723:52

876:30

981:28