19. Så klargörs idoldyrkarnas tvivel

Publicerad: 2019-10-12
Författare: Imâm ´Abdul-´Azîz bin ´Abdillâh bin Bâz (d. 1420)
Källa: Sharh Kashf-ish-Shubuhât, sid. 53-55

 

Så om de säger att de dyrkar Allâh allena, ber du dem förklara dyrkan. Om deras förklaring är att Allâh är Skaparen och Försörjaren, klargör du att samma sak erkände avgudadyrkarna. Skulle de säga att de dyrkar Allâh allena men att de anser att rättfärdiga människor medlar och för folk närmare Allâh, säger du att samma dogm var de första avgudadyrkarnas avguderi. Be dem ånyo förklara betydelsen av dyrkan ägnad åt Allâh. Om de säger att dyrkan ägnad åt Allâh handlar om att åkalla Honom och be Honom om vägledning och uppehälle, frågar du dem om det är avguderi att be helgon, statyer, djinner eller änglar om samma sak. De blir tvungna att svara ja. Detsamma kan då sägas om bön och offer. Är det dyrkelse att slaven ber och offrar till Allâh? Naturligtvis blir de tvungna att säga ja. Men om slaven offrar, ber eller faller ned på ansikte inför någon annan än Allâh, exempelvis en staty – har han då dyrkat någon annan än Allâh? De blir tvungna att säga ja.

Härmed klargörs avgudadyrkarnas tvivel. Den som klarlägger dem ingående, uppmärksammar dem och diskuterar med dem vist och fint, klargör sakfrågan. Den Allâh vill väl vägleder Han och den Han önskar olycka finner ingen lösning. Som Allâh (djalla wa ´alâ) sade:

وَمَا تُغْنِي الآيَاتُ وَالنُّذُرُ عَن قَوْمٍ لاَّ يُؤْمِنُونَ

”Men vilken nytta har människor som inte vill tro av budskap och varningar?”1

إِنَّ الَّذِينَ حَقَّتْ عَلَيْهِمْ كَلِمَتُ رَبِّكَ لاَ يُؤْمِنُونَ وَلَوْ جَاءتْهُمْ كُلُّ آيَةٍ حَتَّى يَرَوُاْ الْعَذَابَ الأَلِيمَ

”De mot vilka din Herres ord besannas kommer inte att tro – Även om alla tecken visar sig för dem – förrän de får se det plågsamma straffet.”2

Den som är dömd till olycka saknar uppmärksamhet. Han fortsätter att neka och envisas fastän han ser alla bevis. Abû Djahl, ´Utbah bin Rabî´ah och deras jämlikar tog del av dessa bevis. Trots att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) förklarade bevisen för dem fortsatte de att häda utav förnekelse och envishet. Han (ta´âlâ) sade:

قَدْ نَعْلَمُ إِنَّهُ لَيَحْزُنُكَ الَّذِي يَقُولُونَ فَإِنَّهُمْ لاَ يُكَذِّبُونَكَ وَلَكِنَّ الظَّالِمِينَ بِآيَاتِ اللّهِ يَجْحَدُونَ

”Vi vet att vad de säger gör dig beklämd; men det är inte dig de kallar för lögnare, nej, det är Allâhs budskap som de tar avstånd från, dessa orättfärdiga.”3

De beljög och förnekade. Allâh (ta´âlâ) sade om Faraos folk:

وَجَحَدُوا بِهَا وَاسْتَيْقَنَتْهَا أَنفُسُهُمْ ظُلْمًا وَعُلُوًّا فَانظُرْ كَيْفَ كَانَ عَاقِبَةُ الْمُفْسِدِينَ

”Och i sin ondska och sitt högmod förnekade de, trots att de i sitt innersta var övertygade om deras äkthet. Se vilket slut dessa främjare av oordning och sedligt fördärv gick till mötes!”4

110:101

210:96-97

36:33

427:14