19. Profeten och mannen som slog sin fru

Imâm Muhammad bin Ismâ´îl al-Bukhârî (d. 256)

Raf´-ul-Yadayn fîs-Salâh, ss. 140-144

155 – Abûn-Nu´mân berättade för oss: Hammâd bin Zayd berättade för oss: Hadjdjâdj as-Sawwâf berättade för oss, från Abûz-Zubayr, från Djâbir bin ´Abdillâh, som berättade:

“at-Tufayl bin ´Amr sade till Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam): “Vad säger du om fort och bevakning hos Daws?” Allâhs Sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) avböjde det sett till vad Allâh hade förberett för Hjälparna. Följaktligen utvandrade at-Tufayl tillsammans med en landsman. Mannen insjuknade, tog tag i en pilspets och skar sig i sina halspulsådror så att han dog. Sedan drömde at-Tufayl om honom och sade: “Vad har Allâh gjort med dig?” Han sade: “Allâh förlät mig för min utvandring till Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam).” Han sade: “Vad har hänt med dina händer?” Han sade: “Det sades till mig: “Vi tillrättaställer inte på dig det du har förstört på dig själv.” at-Tufayl berättade det för Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam), som lyfte sina händer och sade: “Allâh! Förlåt honom också för hans händer!”

156 – Qutaybah berättade för oss: ´Abdul-´Azîz bin Muhammad berättade för oss, från ´Alqamah, från sin moder, från ´Â’ishah, som sade:

“En natt när Allâhs Sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) gick ut, skickade jag i väg Barîrah för att följa efter honom. Han begav sig mot Baqî´-begravningsplatsen, ställde sig vid dess utkant, lyfte sina händer och gick därifrån. Barîrah kom tillbaka och underrättade mig. Morgonen därpå sade jag: “Vart gick du häromnatten, Allâhs Sändebud?” Han sade: “Jag sändes till de begravda på Baqî´-begravningsplatsen för att åkalla för dem.”

157 – Muslim berättade för oss: Shu´bah berättade för oss, från ´Abdu Rabbih bin Sa´îd, från Muhammad bin Ibrâhîm at-Taymî: Någon, som hade sett Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam), sade:

“Jag såg honom åkalla vid Oljestenarna med händerna utsträckta.”

158 – Yahyâ bin Mûsâ berättade för oss: ´Abdul-Hamîd berättade för oss: Ismâ´îl (Ibn ´Abdil-Malik) berättade för oss, från Ibn Abî Mulaykah, från ´Â’ishah, som berättade:

“Jag såg Allâhs Sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) lyfta sina händer, så att hans sidor syntes, när han åkallade för ´Uthmân (radhiya Allâhu ´anh).”

159 – Abû Nu´aym berättade för oss: al-Fudhayl bin Marzûq berättade för oss, från ´Adî bin Thâbit, från Abû Hâzim, från Abû Hurayrah, som berättade att Allâhs Sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) nämnde:

“… en man som hade rest länge; hans hår är rufsigt och hans fötter är dammiga. Han tar upp sina händer mot himlen och säger: ”Herre! Herre!” Men hans mat är förbjuden, hans kläder är förbjudna och hans levebröd är förbjudet – hur ska han bönhöras?”1

160 – Muslim underrättade oss: ´Abdullâh bin Dâwûd upplyste oss, från Nu´aym bin Hakîm, från Abû Maryam, från ´Alî (radhiya Allâhu ´anh), som sade:

“Jag såg al-Walîds fru komma till Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och beklaga sig inför honom över att hennes make slog henne. Han sade till henne: “Gå och säg till honom det och det.” Hon gick, kom tillbaka och sade: “Han slog mig igen.” Han sade till henne: “Gå och säg till honom det och det.” Hon gick, kom tillbaka och sade: “Han slog mig igen.” Han sade till henne: “Gå och säg till honom det och det.” Hon gick, kom tillbaka och sade: “Han slog mig igen.” Då lyfte Allâhs Sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sina händer och sade: “Allâh! Ta Dig an al-Walîd!”

1Muslim (1015).