19. Kallare till Allâh

Imâm Sâlih bin Fawzân al-Fawzân

at-Ta´lîqât at-Tawdhîhiyyah ´alâ Muqaddimat-il-Fatwâ al-Hamawiyyah, sid. 46-47

Ibn Taymiyyah sade:

Han befallde honom (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) att säga:

قُلْ هَذِهِ سَبِيلِي أَدْعُو إِلَى اللّهِ عَلَى بَصِيرَةٍ أَنَاْ وَمَنِ اتَّبَعَنِي

Detta är min väg: jag uppmanar med klarsyn och insikt att dyrka Allâh – jag och de som följer mig.”1

Allâh befallde Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) att förkunna för hela världen att ”detta är min väg”. Det vill säga min stig som jag beträder. Vad är det för stig? En stig varifrån han kallade till Allâh med klarsyn och uppsikt. Sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sändes för att kalla till Allâh, inte för att kalla till sig själv. Hans kall var inte baserat på jordisk agenda, ledarskap eller makt. Han kallade till Allâh. Ett av kallets villkor är att det görs enbart för Allâhs sak, inte i hopp om rykte, popularitet eller storhet. Kallaren ska bara vara ute efter att gagna skapelsen och föra ut den ur mörkret och in i ljuset. Det är ett kall till Allâh. Den som kallar för att högaktas, glorifieras, respekteras, berikas eller leda, eller till sektväsen eller till en annan grupp och inriktning än Ahl-us-Sunnah kallar inte till Allâh; han kallar till andra än Allâh. Alla kallare kallar inte till Allâh. Bara han som avser att bekanta människorna med Allâh, få dem att återvända till Allâh, lära dem sanningen, varna dem för villfarelse, avguderi och innovationer kallar verkligen till Allâh (´azza wa djall). Det finns många kallare, men få kallare kallar till Allâh. Bara Allâh vet vad de kallar till.

112:108