19. Arbeta för ditt levebröd

90 – Måhända någon tror att man faller i status om man arbetar för att tjäna sitt levebröd. Inte alls. Anledningar går inte emot förlitan på Allâh. Profeterna och de rättfärdiga arbetade för levebrödet.

91 – Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Det bästa en man äter är från hans hands arbete. Allâhs profet Dâwûd åt sannerligen från sin hands arbete.”1

92 – Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Mitt uppehälle kommer från mitt spjuts skugga, den som opponerar sig min order kommer att förnedras och förödmjukas och den som liknar ett folk tillhör det.”2

Allâh (ta´âlâ) försörjde vår profet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) med det ädlaste levebrödet. Han förvarade råvaror till sin familj för ett helt år. När Salmân al-Fârisî köpte en stor mängd mat blev han frågad om det varpå han svarade:

”Man är lugn när det finns gott om mat.”

93 – Abû Hurayrah (radhiya Allâhu ´anh) sade:

”Våra bröder från Muhâdjirûn var upptagna med att besöka marknaderna medan våra bröder från Ansâr var upptagna med att ta hand om sina egendomar.”3

94 – Sahl bin ´Abdillâh sade:

”Den som förtalar yrket förtalar tron.”

95 – al-Fudhayl bin ´Iyâdh sade:

”Om man verkligen hade förlitat sig på Allâh och att Han skall försörja en, så hade Allâh gjort allt det. Men så gjorde inte profeterna och de rättfärdiga. De hyrde ut sig själva till arbete och satt inte ned i väntan på uppehälle.”

96 – Allâh (ta´âlâ) sade:

وَابْتَغُوا مِن فَضْلِ اللَّهِ

”… gå tillbaka till sitt för att söka det som Allâh i Sin godhet.”4

Man måste söka sitt levebröd. Det går inte att säga att profeterna (sallâ Allâhu ´alayhim wa sallam) endast kom för att bana vägen för de svaga. Det säger bara okunniga idioter eller förtalare av Qur’ânen och Sunnah.

97 – Allâh (ta´âlâ) berättade i Sin skrift hur Hans utvalda sändebud och profeter arbetade och hade yrken. Han sade:

وَعَلَّمْنَاهُ صَنْعَةَ لَبُوسٍ لَّكُمْ لِتُحْصِنَكُم مِّن بَأْسِكُمْ

”Och Vi lärde honom att tillverka brynjor åt er för att göra er mer motståndskraftiga i era krigståg.”5

وَما أَرْسَلْنَا قَبْلَكَ مِنَ الْمُرْسَلِينَ إِلَّا إِنَّهُمْ لَيَأْكُلُونَ الطَّعَامَ وَيَمْشُونَ فِي الْأَسْوَاقِ

”Vi har inte före dig sänt andra budbärare än sådana som åt [vanlig] föda och besökte marknaderna [som andra människor].”6

De lärda sade att det betyder att de var yrkesmän och affärsmän. Allâh (ta´âlâ) sade:

فَكُلُواْ مِمَّا غَنِمْتُمْ حَلاَلاً طَيِّبًا وَاتَّقُواْ اللّهَ

”Njut av det som är tillåtet och nyttigt av det byte ni har tagit i krig, men frukta Allâh.”7

98 – Följeslagarna var affärsmän och yrkesmän och arbetade med sina egendomar samt krigade mot hedningarna som opponerade sig dem. Tycker du att de var svaga? Jag svär vid Allâh att de var starka. De rättfärdiga generationerna efter dem gick i deras fotspår och följde deras vägledning.

99 – Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Om ni hade förlitat er på Allâh som sig bör så hade Han försörjt er liksom Han försörjer fåglarna. De flyger ut med tomma magar och återvänder med fulla magar.”8

På morgonen flyger fågeln iväg för att leta efter mat. Den landar bara när den ser något ätbart. Den flyger och flyger till dess att den ser vatten som den landar vid. Allt det för att få sitt levebröd. Att den flyger och återvänder är en anledning. Det är mycket märkligt hur vissa människor säger att de förlitar sig på Allâh och sedan bara sitter ned och lämnar den raka vägen och den klara metodiken.

100 – Det har bekräftats hos al-Bukhârî att Ibn ´Abbâs (radhiya Allâhu ´anhumâ) sade:

”Jemeniterna begav sig för att vallfärda utan att ta med sig vägkost. De sade att de förlitade sig på Allâh. När de väl kom fram började de tigga. Då uppenbarade Allâh:

وَتَزَوَّدُو

”För med er det som ni kan ha behov av.”9

Jag har klargjort detta ytterligare i boken ”al-Djâmi´ li Ahkâm-il-Qur’ân”. Det har inte rapporterats från profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) eller någon följeslagare att de reste utan vägkost. De förlitade sig på Allâh som sig bör. Sann förlitan innebär att hjärtat fäster sig vid Allâh samtidigt som man brukar tillvägagångssätten. Det är det korrekta.

101 – En man sade till Imâm Ahmad bin Hanbal att han tänkte vallfärda och förlita sig på Allâh. Imâm Ahmad frågade honom:

”Då får du resa ensam.” Mannen sade: ”Nej, jag skall resa med en grupp människor.” Då sade Imâm Ahmad: ”Då förlitar du dig på människorna.”

Imâm Ahmad (radhiya Allâhu ´anh) hade rätt. Om man verkligen förlitar sig på Allâh och litar på att Han skall sörja för en utan att medtaga något och tycker att levebrödet distraherar en från dyrkan, så får man åka ensam och Allâh kommer att sörja för honom. Och om han är svag och fruktar för sig själv, så är han skyldig att medtaga vägkost.

102 – ´Umar bin al-Khattâb (radhiya Allâhu ´anh) sade:

”Ungdomar! Lyft på era huvuden! Vägen är klar. Den av er som inte arbetar misstänker vi och den av er som arbetar berömmer vi.”

103 – al-Hadjdjâdj bin al-Minhâl sade:

”Jag gick med Hammâd bin Salamah för ett ärende. När han kom till en makthavares port stannade han upp, tog sig i skägget och sade: ”Lov och pris tillkommer Allâh som visade oss vägen till marknaden och skonade oss portarna till dessa här.”

104 – al-Hadjdjâdj sade:

”Hammâd bin Salamah brukade gå till marknaden och sitta tills han tjänade ihop etthundra silvermynt. Sedan gick han iväg och sade: ”Detta räcker för mig. Detta är mitt och min familjs uppehälle.”

105 – Sufyân sade:

”Våra kollegor skämde ut sig när de blev behövande.”

106 – Sufyân sade:

”Om den lärde inte kan försörja sig börjar han förlita sig på tyranner. Och om dyrkaren inte kan försörja sig börjar han äta på sin religions bekostnad.”

1al-Bukhârî (2072), Ahmad (4/131) och at-Tabarânî (20/631).

2Ahmad (3/50).

3al-Bukhârî (1/40).

462:10

521:80

625:20

78:69

8at-Tirmidhî (2344).

92:197