189. Två villfarelser om människans handlingar

Imâm Sâlih bin Fawzân al-Fawzân

at-Ta´lîqât al-Mukhtasarah ´alâl-´Aqîdah at-Tahâwiyyah, sid. 209-210

Abû Dja´far at-Tahâwî (rahimahullâh) sade:

145 – Slavarnas handlingar är skapade av Allâh medan anskaffningen är deras.

FÖRKLARING

Detta är en kontroversiell fråga vari det finns avvikande inriktningar och vilseledande teorier: är slavarnas handlingar skapade av Allâh eller av slavarna själva?

Den första åsikten förespråkas av Djabriyyah och Djahmiyyah. De säger att slaven är påtvingad och att han inte har något med handlingarna att göra. Handlingarna är ingenting annat än Allâhs (´azza wa djall) skapelse. Den bön som slaven ber utförs inte frivilligt av honom – han är tvingad till den. Dessa människor överdriver när de bekräftar Allâhs förmåga. Deras teori är klar villfarelse och betyder att Allâh behandlar människan orättvist och straffar henne för något som hon gör ofrivilligt. Enligt dem saknar människan kapacitet. Med andra ord straffar och belönar Allâh människan för någon annans handling. Denna dogmen är den värsta av alla dogmer.

Den andra åsikten är rena motsatsen till den första och förespråkas av Mu´tazilah. De säger att handlingar är resultatet av slaven och hans absoluta vilja och önskan. Dessutom påstår de att Allâh har ingenting med deras handlingar att göra och att slaven själv skapar sina handlingar. Dessa människor överdriver när de bekräftar slavens förmåga. Deras dogm fordrar att Allâh är oförmögen och att andra än Han skapar och bildar. Samma dogm har zoroastrierna. Till följd därav kallas Mu´tazilah för ”detta samfunds zoroastrier”1. Ty zoroastrier hävdar att skapelsen har två skapare; en som skapar godheten och en som skapar ondskan. Mu´tazilah går om dem genom att säga att alla skapar sina handlingar. De tror alltså på än fler skapare.

1Abû Dâwûd (4691). God enligt al-Albânî i ”Sahîh Sunan Abî Dâwûd” (4691).