184. Hadîth ”Profeten gav den hemmastadde ett dygn…”

Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn (d. 1421)

ash-Sharh al-Mukhtasar ´alâ Bulûgh-il-Marâm (1/149-151)

Hâfidh Ibn Hadjâr al-´Asqalânî (rahimahullâh) sade:

67 – ´Alî bin Abî Tâlib (radhiya Allâhu ´anh) sade:

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) gav den hemmastadde ett dygn och resenären tre dygn.”1

Det vill säga att bestryka läderstrumporna.

Rapporterad av Muslim.

FÖRKLARING

Det bevisar att den hemmastadde får bestryka sina läderstrumpor ett dygn från och med den första bestrykningen efter bruten tvagning. Så om vi säger att han tar på sig sina läderstrumpor i samband med Fadjr, varvid han bibehåller sitt rena tillstånd till och med att han ber ´Ishâ’ samma dag, varpå han bestryker dem först i samband med Fadjr dagen därpå, inleds hans bestrykning tidsfrist först där och då. Måhända ber han fler än tjugo böner med en och samma bestrykning, beroende på när hans tvagning bryts. Vi inleder alltså tidsfristen från och med den första bestrykningen, vilket innebär att ingenting dessförinnan räknas.

Ett annat exempel är en person som tar på sig läderstrumpor en lördag i samband med Fadjr. Därefter bibehåller han sitt rena tillstånd till dess att han lägger sig för att sova. Nästa dag, på söndagen, bestryker han sina läderstrumpor för att be Fadjr. Härmed börjar hans bestryknings tidsfrist att gälla från och med den söndagsmorgonen, vilket innebär att ingenting dessförinnan räknas. Lördagen räknas nämligen inte. Hans tidsfrist gäller hela söndagen och natten till måndagen. Och om vi skulle säga att han bestryker sina läderstrumpor samma måndag i samband med Fadjr innan tidsfristen går ut, varvid han bibehåller sitt rena tillstånd till dess att han lägger sig för att sova natten till tisdagen, räknas inte heller måndagen därför att hans tvagning förblev obruten.

1Muslim (276).