Den fjärde av dem var den starke och pålitlige Mûsâ som Allâh talade till. Vi kan ser hur hans vägledande och visa kall var fokuserat på Tawhîd. Mûsâ fick sin uppväxt i den störste förtryckarens och en gudaförklarad persons palats. Där upplevde och bevittnade han all sorts fördärv, otro, överdrift, orättfärdighet och diktatur. Han såg sitt israeliska folk förslavas, förnedras och förödmjukas av människor. Deras pojkar slaktades. Aldrig förr hade mänskligheten varit med om ett liknande förtryck. Han (ta´âlâ) sade:

إِنَّ فِرْعَوْنَ عَلَا فِي الْأَرْضِ وَجَعَلَ أَهْلَهَا شِيَعًا يَسْتَضْعِفُ طَائِفَةً مِّنْهُمْ يُذَبِّحُ أَبْنَاءهُمْ وَيَسْتَحْيِي نِسَاءهُمْ إِنَّهُ كَانَ مِنَ الْمُفْسِدِينَ

”Farao var en tyrann på jorden. Han delade in folk i olika klasser, av vilka han förtryckte en grupp; dess söner lät han döda men dess kvinnor skonades; ja, han hörde till dem som stör ordningen på jorden och vållar sedernas fördärv.”1

Faraos folk var tvivelsutan avgudadyrkare. Så hur skulle Mûsâ inleda sitt kall? Började han med att korrigera dogmen hos detta idoldyrkande folkslag eller med att kräva israelernas rättigheter, tvista om styret, eftersträva ett islamiskt land och revoltera mot den överskridande myndigheten med den gudaförklarade Farao i spetsen? Mûsâ inledde sitt kall liksom hans profetiska fäder och bröder hade gjort. Hans Herre hade intalat honom grunden till Tawhîd och valt honom till att framföra Hans budskap och dyrka Honom. Han (ta´âlâ) sade:

وَهَلْ أَتَاكَ حَدِيثُ مُوسَى إِذْ رَأَى نَارًا فَقَالَ لِأَهْلِهِ امْكُثُوا إِنِّي آنَسْتُ نَارًا لَّعَلِّي آتِيكُم مِّنْهَا بِقَبَسٍ أَوْ أَجِدُ عَلَى النَّارِ هُدًى فَلَمَّا أَتَاهَا نُودِي يَا مُوسَى إِنِّي أَنَا رَبُّكَ فَاخْلَعْ نَعْلَيْكَ إِنَّكَ بِالْوَادِ الْمُقَدَّسِ طُوًى وَأَنَا اخْتَرْتُكَ فَاسْتَمِعْ لِمَا يُوحَى إِنَّنِي أَنَا اللَّهُ لَا إِلَهَ إِلَّا أَنَا فَاعْبُدْنِي وَأَقِمِ الصَّلَاةَ لِذِكْرِي إِنَّ السَّاعَةَ ءاَتِيَةٌ أَكَادُ أُخْفِيهَا لِتُجْزَى كُلُّ نَفْسٍ بِمَا تَسْعَى

”HAR DU hört berättelsen om Mûsâ? Han hade sett en eld och sade till de sina: ”Stanna här! Jag har upptäckt en eld; kanske kan jag hämta en fackla åt er därifrån eller råka [någon] vid elden som visar oss vägen.” Men när han närmade sig kallade en röst på honom: ”Mûsâ! Jag är din Herre! Tag av dina sandaler; du står nämligen i den heliga dalen Tûwâ Jag har utvalt dig; lyssna nu noga till det som skall uppenbaras. Jag är Allâh. Ingen sann gudom finns utom Jag. Dyrka Mig därför och förrätta bönen för att minnas Mig! Den Yttersta stunden skall komma, även om Jag håller den hemlig, för att var och en skall lönas för det som han har strävat mot.”2

Så inleddes hans budskap, fullt av Tawhîd. Först förpliktigade Han honom att efterleva och underkasta sig den dogmen, sedan ålade Han honom att kalla andra till detta väldiga fundament. Han skickade honom till Farao och klargjorde för honom kallets visa tillvägagångssätt som han skulle implementera på Farao. Han (ta´âlâ) sade:

اذْهَبْ إِلَى فِرْعَوْنَ إِنَّهُ طَغَى قُلْ هَل لَّكَ إِلَى أَن تَزَكَّى وَأَهْدِيَكَ إِلَى رَبِّكَ فَتَخْشَى

”Gå till Farao – han har gått för långt i sitt övermod – och säg: ”Vill du bli renad? Vill du att jag visar dig vem din Herre är – så att du kan frukta?’”3