18. Läsningen efter inledningsbönerna och innan al-Fâtihah

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) brukade söka Allâhs (ta´âlâ) skydd mot Satan och säga:

أَعُوذُ باللهِ مِنَ الشَّيْطَانِ الرَّجِيم منْ هَمْزِهِ نَفْخِهِ وَنَفْثِهِ

”Jag söker skydd hos Allâh från den fördömde Satan och från hans galenskap1, arrogans och poesi.”2

Ibland brukade han addera och säga:

أَعوذ بالله السميع العليم من الشَّيْطانِ الرَّجِيمِ من هَمْزِهِ ونَفْخِهِ ونَفثِه

”Jag söker skydd hos Allâh, den Hörande, den Vetande, från den fördömde Satan; hans frestelse, arrogans och poesi.”3

Efter det läste han tyst:

بِسْمِ اللّهِ الرَّحْمَنِ الرَّحِيمِ

”I Allâhs, den Nåderikes, den Barmhärtiges namn.”4

1Alla dessa tre förklaringar till orden har rapporterats från profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) med en autentisk berättarkedja som dock har missad länk mellan efterföljaren och profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Poesin i hadîthen är den klandervärda poesin, ty profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) har sagt:

”Det finns poesi som är vishet.” (al-Bukhârî)

2Abû Dâwûd, Ibn Mâdjah, ad-Dâraqutnî och al-Hâkim som autentiserade den tillsammans med Ibn Hibbân och adh-Dhahabî. Den nämns tillsammans med nästa rapportering i ”al-Irwâ’” (342).

3Abû Dâwûd och at-Tirmidhî med en god berättarkedja. Den åsikten har Ahmad, vilket nämns i Ibn Hâni’s ”al-Masâ’il” (1/50).

4al-Bukhârî, Muslim, Abû ´Awânah, at-Tahâwî och Ahmad.