18. Inga religiösa dispyter eller debatter

Imâm Ahmad bin Hanbal (rahimahullâh) sade:

Han skall inte disputera eller debattera med någon. Han skall inte lära sig batalj. Tvister om ödet, Synen, Qur’ânen och andra trosläror är förkastade och förbjudna. Den som gör det tillhör inte Ahl-us-Sunnah – ehuru han skulle tala utmed trosläran – så länge han inte låter bli att debattera och underkastar sig och tror på rapporteringarna.”

Han råder att man inte debatterar med folk:

Tvister om ödet, Synen, Qur’ânen och andra trosläror är förkastade och förbjudna.”

Det finns hadîther som förbjuder debatter och dispyter. Vid ett tillfälle hörde sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) hur följeslagarna debatterade om ödet. Han blev röd i ansiktet som ett granatäpplefrö av ilska och sade därpå:

Vill ni orsaka motsättningar i Allâhs skrift?”1

Han fördömde oerhört hårt. Det bevisar att det är förbjudet att debattera om ödet och andra trosrelaterade frågor.

Imâm Ahmad sade:

Den som gör det tillhör inte Ahl-us-Sunnah – ehuru han skulle tala utmed trosläran…”

Imâm Ahmad såg allvarligt på debatter. Han ansåg att den som anser att debatter är den enda vägen till Sunnahs dominans har fel. Hans ord skall dock inte förstås oinskränkt. Allâh har tillåtit oss debattera på ett bra sätt. Om debatten uppfyller kraven och debattörens syfte är att segern råder och inte att ljuga, vara arrogant eller uppträda omedgörligt, så skall han debattera med honom på ett fint sätt. Men om han tenderar till ilska, bråk och vilja till beröm, så skall han inte debattera.

Det kom vissa Khawâridj till Shaykh Ibn Bâz (rahimahullâh) för att debattera med honom; han debatterade inte med dem. Det kom vissa Râfidhah till honom för att debattera med honom; han debatterade inte med dem.

Imâm Ahmad sade:

… så länge han inte låter bli att debattera och underkastar sig och tror på rapporteringarna.”

Detta är det obligatoriska. Du skall tro på rapporteringarna, förkunna dem för människorna, förklara dem och klargöra dem för dem om de finner svårigheter med att förstå dem. Om en person vill debattera med dig fint och dra nytta, så skall du klargöra för honom. Om han har ett tvivel likviderar du det vänligt, vist och fint. Och om han bara vill tvista, så skall du inte debattera med honom. En sådan person är inte ute efter sanningen och du kommer ingenvart med honom.

1Ibn Mâdjah (85).