18. Hur skall makthavarna rådas?

Fråga 18: Hur skall ett korrekt råd gå till och framför allt råd till makthavarna? Skall deras synder tas upp på predikstolarna? Skall de rådas hemligt?

Svar: Ingen annan än Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) är felfri. De muslimska makthavarna är vanliga människor som gör fel. De gör tvivelsutan fel och de är inte felfria. Dock får vi inte utnyttja deras fel för att skandalisera dem och sluta lyda dem ehuru de är orättvisa, förtryckande och syndiga så länge de inte hädar öppet1. Det är profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) order2. Det spelar ingen roll om de syndar, förtrycker och handlar orättvist. Tålamod med lydnaden gentemot dem3 enar muslimerna och skyddar de muslimska länderna. Att trotsa dem och nonchalera dem medför väldiga nackdelar4; nackdelar som är större än makthavarnas synder så länge de inte är otro och avguderi.

Vi säger inte att det skall tigas om makthavarnas fel. De måste behandlas, men på ett korrekt sätt. De skall rådas hemligt. Det skall skrivas hemliga brev till dem5. Det skall inte vara brev som flera människor skriver under och sedan delas ut bland människorna. Det är inte tillåtet. Råden skall skrivas hemligt och skickas till makthavaren. Ett annat sätt är att man talar direkt till honom. Dock är det inte tillåtet att skriva, kopiera och dela ut bland människorna. Det är en skandalisering och till och med värre än tal från predikstolarna. Tal kan glömmas bort, men skriften förblir och cirkulerar bland människorna. Det är alltså inte korrekt. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Religionen är välvilja.” De sade: ”Till vem, Allâhs sändebud?” Han sade: ”Till Allâh, Hans skrift, Hans sändebud, muslimernas ledare och lekmän.”6

I en annan hadîth står det:

”Allâh behagas av att ni gör tre saker: att ni dyrkar endast Allâh och inte avgudar någon vid Hans sida, att ni alla håller fast vid Allâhs rep och inte splittras och att ni råder dem som Allâh har gett makt.”7

De som har mest rätt att råda makthavaren är de lärda och inflytelserika människor. Allâh (ta´âlâ) sade:

وَإِذَا جَاءهُمْ أَمْرٌ مِّنَ الأَمْنِ أَوِ الْخَوْفِ أَذَاعُواْ بِهِ وَلَوْ رَدُّوهُ إِلَى الرَّسُولِ وَإِلَى أُوْلِي الأَمْرِ مِنْهُمْ لَعَلِمَهُ الَّذِينَ يَسْتَنبِطُونَهُ مِنْهُمْ وَلَوْلاَ فَضْلُ اللّهِ عَلَيْكُمْ وَرَحْمَتُهُ لاَتَّبَعْتُمُ الشَّيْطَانَ إِلاَّ قَلِيلاً

”Och när ett [rykte] som gäller fred eller krig kommer till deras kännedom, skyndar de sig att sprida det. Om de [i stället] genast underrättade sändebudet och dem i deras gemenskap åt vilka anförtrotts myndighet och ansvar skulle de bland dem som [sysslar med att] utforska sanningen kunna klarlägga [ryktets betydelse]. Om inte Allâh i Sin nåd hade förbarmat Sig över er skulle ni helt visst ha slutit er till Djävulen, alla utom ett fåtal.”8

Alla är inte lämpade för det. Annonsering av synder och skandalisering är inget råd alls. Det sprider bara ondska och oanständigheter bland de troende. Det var inte Salafs metodik. Det spelar ingen roll om personen har en fin avsikt och vill bara fördöma det han påstår vara ont. Hans handling är värre än ondskan som han fördömer. Fördömandet av ondskan kan vara en ondska i sig om det avviker från Allâhs och Hans sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) föreskrivna sätt eftersom sändebudets (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) föreskrivna sätt inte följs. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Den av er som ser en synd skall ändra på den med sin hand. Om han inte klarar av det, så skall han göra det med sin mun. Om han inte klarar av det, så skall han göra det med sitt hjärta och det är det svagaste av tron.”9

Sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) delade upp människorna i tre grupper:

1 – Personen som kan likvidera ondskan med sin hand. Det är makthavaren och hans ställföreträdare bland kommittéer, prinsar och ledare.

2 – Den lärde som saknar makt. Med hjälp av vishet och fina tillrättavisningar skall han klargöra och råda och upplysa myndigheterna.

3 – Personen som saknar kunskap och makt. Han skall fördöma synden med sitt hjärta, hata synden och syndaren och undvika dem.

1Detta är Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ahs lära gällande den muslimske makthavaren. at-Tahâwî (rahimahullâh) sade:

”Vi tillåter inte våld mot någon från Muhammads (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) samfund så länge personen inte förtjänar det. Vi tillåter inte uppror mot våra ledare och makthavare ehuru de är orättvisa. Vi ber inte mot dem. Vi trotsar inte dem. Vi anser att lydnaden till dem hör till den obligatoriska lydnaden till Allâh (´azza wa djall) så länge de inte befaller oss att synda. Vi ber för deras rättfärdighet och välgång. Vi följer Sunnah och samlingen och undviker avvikelse, oenighet och splittring.” (al-´Aqîdah at-Tahâwiyyah, sid. 379)

Detta är vad Sanningens kallare följer än idag. Det talet och liknande återkommer ofta i vår ädle Shaykh ´Abdul-´Azîz bin ´Abdillâh bin Bâzs (rahimahullâh) lektioner och föreläsningar. Se böckerna ”al-Ma´lûm min Wâdjib-il-´Ilâqah bayn al-Hâkim wal-Mahkûm” och ”Nasîhat-ul-Ummah fî Djawâb ´Asharah As’ilah Muhimmah” samt hans förord till ´Abdul-´Azîz al-´Askars bok ”Nubdhah fî Huqûq Wulât-il-Amr”. Likaså har hans (rahimahullâh) tal tryckts i tidskriften ”al-Buhûth al-Islâmiyyah” (50). Däri finns den klaraste avvisningen av dem som påstår att han (rahimahullâh) inte anser att man skall tala och skriva i ämnet.

2Han (hafidhahullâh) syftar på ´Ubâdah bin as-Sâmits (radhiya Allâhu ´anh) hadîth vari han sade:

”Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) kallade på oss och vi lovade honom trohetslöftet om att lyssna och lyda villigt och motvilligt, under enkla tider och svåra tider och när våra rättigheter missbrukas och att vi inte tvistar med makthavarna så länge ni inte ser en klar och tydlig otro som ni har bevis för från Allâh.” (Fath-ul-Bârî (5/13))

Ahmad rapporterade tillägget:

”Och om du antar att du har rätt till frågan, så skall du inte gå efter det antagandet. Lyssna och lyd tills du får det utan att trotsa.”

Ibn Hibbân och Ahmad rapporterade även tillägget:

”… ehuru de skulle ta din egendom och prygla din rygg.” (Fath-ul-Bârî (8/13))

3Shaykhen (hafidhahullâh) syftar på Ibn ´Abbâs (radhiya Allâhu ´anh) hadîth där profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Den som ser något föraktfullt hos sin ledare skall härda med det. Ty den som avviker en tvärhand från samlingen och dör, dör den hedniska tidens död.” (al-Bukhârî (7054))

Anas bin Mâlik (radhiya Allâhu ´anh) berättade att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Efter mig kommer ni att se privilegium och företeelser som ni kommer att fördöma.” De sade: ”Allâhs sändebud! Vad befaller du oss?” Han svarade: ”Ge dem deras rättighet och be Allâh om er rättighet.” (al-Bukhârî (7052) och at-Tirmidhî (2090))

4Däribland demonstrationer som äger rum i vissa grannländer. Demonstrationerna härstammar från de otrogna och inte muslimerna. De har inget med islam att göra. De medför blodbad, vanheder och misshandel av Sunnah och Ahl-us-Sunnah. Tänker inte folk som kallar till politisk upphetsning på dessa följder?

5Det är Salafs metodik gällande rådgivning av makthavarna för att minimera riskerna för ögontjäneri och öka chanserna till acceptans hos makthavarna och Allâh.

6Muslim (55).

7Muslim (1715), Mâlik (2/756) och Ahmad (2/367).

84:83

Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah (rahimahullâh) sade:

”Påbud av det goda och förbud av det onda skall ske vänligt. Därför sägs det att ens påbud av det goda skall vara gott medan förbudet av det onda inte skall vara ont. Om påbud av det goda och förbud av det onda hör till de största plikterna eller rekommendationerna, så måste de bestå av en större fördel än nackdel… Allt som Allâh befaller är bra. Han har berömt rättfärdigheten och de rättfärdiga och fördömt sabotaget och sabotörerna på flera platser. Om påbudets eller förbudets nackdel är större än fördelen så är det inget Allâh har befallt ehuru något obligatoriskt uteblir eller något förbud görs. Den troende måste frukta Allâh sett till Allâhs slavar. Hans uppgift är inte att vägleda dem.” (al-Amr bil-Ma´rûf wan-Nahî ´an-il-Munkar, sid. 19)

9Muslim (49).