18. Dogmen som alltid är baserad på bevis

Ni har redan gått igenom tron på ödet och dess nivåer tillsammans med dess bevis samt de olika dogmerna om det. Det har ni även gjort beträffande beskådningen och de olika dogmerna kring den. Ni vet att vissa föll i överdrift och andra i underdrift och att Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ah är de måttliga däremellan. Med hjälp av bevisen i Qur’ânen och Sunnah bekräftar de beskådningen i nästa liv och dementerar den i detta liv då det saknas bevis för det.

Vilsna Ahl-ul-Bid´a är rena motsatser. Vissa dementerar beskådningen i de båda liven, andra bekräftar den i de båda liven. Varken de ena eller de andra har bevis för sina påståenden. Det är Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ah som har bevis för sitt påstående. Det är de som bekräftar de troendes beskådning av Allâh på samlingsplatsen på Domedagen och i paradiset. Beskådningen är den högsta belöningen i paradiset.

Ett av Ahl-us-Sunnah bevis för beskådningen är Hans (ta´âlâ) ord:

وُجُوهٌ يَوْمَئِذٍ نَّاضِرَةٌ إِلَى رَبِّهَا نَاظِرَةٌ

Den Dagen skall [någras] ansikten lysas upp av glädje – de får skåda sin Herre.”1

Också profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

Ni kommer sannerligen att få se er Herre liksom ni ser fullmånen – inga svårigheter kommer ni att få uppleva med att se Honom. Om ni klarar av att be innan solen går upp och innan solnedgången så skall ni göra det.”2

Därmed avvisas de båda föregående dogmerna medan Ahl-us-Sunnahs dogm är korrekt och stödd av bevis.

175:22-23

2al-Bukhârî (554) och Muslim (633).