18. Den kloke och människornas sympati II

1 – Makhlad Abû ´Âsim sade:

”När jag hatar en man hatar jag till och med sidan av min kropp som är närmast honom.”

2 – Abû Bakr al-Marrûdhî berättade:

”Jag frågade Ahmad bin Hanbal om de jobbiga. Han sade: ”Jag frågade Bishr al-Hâfî om dem och han sade: ”Det är sorgligt att titta på dem.” Jag frågade Ahmad vilka de jobbiga var. Han svarade: ”Ahl-ul-Bid´a.”

3 – Det Ahmad bin Hanbal (rahimahullâh) nämnde är det specifika sättet att betrakta folk som jobbiga. Om de vet att en person vänder Sunnah ryggen hatar de honom för hans innovation. Vad gäller lekmännen och det allmänna sättet, hatar och älskar de endast för fina respektive dåliga drag.

4 – Abû Usâmah sade:

”Hämta mig någon som är lätt för hjärtat, men håll de jobbiga borta från mig. Håll de jobbiga borta från mig.”

5 – Ibn Sîrîn sade:

”Jag hörde en beduin säga att han föll medvetslös när han en gång tittade på en jobbig person.”

6 – Ibrâhîm bin Bukayr sade:

”När Abû Hurayrah tyckte att ett sällskap hade blivit jobbigt sade han: ”Allâh! Förlåt oss och honom och skona oss honom i ett sunt tillstånd.”

7 – Den kloke är ålagd att se till att inte ha egenskaper som får människorna att tycka att han är jobbig och att han istället har egenskaper som får människorna att älska honom.

8 – Till de faktorer som mest bidrar med att människorna älskar en person är tjänster till dem och överseende med deras besvärliga sidor. Den som inte har pengar får bemöta människorna med ett leende. Det tar tjänsternas plats.

9 – Hârûn bin ´Abdil-Khâliq al-Mâzinî berättade att Ibn-ul-Mubârak blev frågad om den fina karaktären. Han sade:

”Ett leende och tjänster.”

10 – Mudjâhid sade:

”Om en muslim träffar sin broder och skakar hand med honom och ler honom i ansiktet faller hans synder på samma sätt som en klase dadlar faller nedför en palm.” Då sade en man: ”Abûl-Hadjdjâdj! Det där är ju en enkel handling!” Då läste Mudjâhid upp:

هُوَ الَّذِيَ أَيَّدَكَ بِنَصْرِهِ وَبِالْمُؤْمِنِينَ  وَأَلَّفَ بَيْنَ قُلُوبِهِمْ لَوْ أَنفَقْتَ مَا فِي الأَرْضِ جَمِيعاً مَّا أَلَّفَتْ بَيْنَ قُلُوبِهِمْ

”Han har stärkt dig med Sitt stöd och med [skaran av] troende som följer dig och som Han har förenat i varm tillgivenhet [och gjort till bröder]. Om du så gav ut allt i världen hade du inte kunnat knyta dem till varandra med sådana band.”1

Är det enkelt?”

1 8:62-63