174. al-´Ayyâshîs sjunde förvrängning av at-Tawbah

´Allâmah Rabî´ bin Hâdî al-Madkhalî

al-Intisâr li Kitâb-il-´Azîz al-Djabbâr, sid. 236-239

al-´Ayyâshî sade:

“Djâbir al-Dju´fî sade:

“Jag frågade Abû Dja´far om betydelsen av följande vers:

وَلَئِن سَأَلْتَهُمْ لَيَقُولُنَّ إِنَّمَا كُنَّا نَخُوضُ وَنَلْعَبُ قُلْ أَبِاللّهِ وَآيَاتِهِ وَرَسُولِهِ كُنتُمْ تَسْتَهْزِؤُونَ لاَ تَعْتَذِرُواْ قَدْ كَفَرْتُم بَعْدَ إِيمَانِكُمْ إِن نَّعْفُ عَن طَآئِفَةٍ مِّنكُمْ نُعَذِّبْ طَآئِفَةً بِأَنَّهُمْ كَانُواْ مُجْرِمِينَ

”Om du frågade dem skulle de säkert svara: ”Vi bara skämtade.” Säg: ”Då var era skämt alltså riktade mot Allâh, Hans budskap och Hans sändebud. Kom inte nu med ursäkter! Ni har hädat efter att ha trott.” Även om Vi för några av er utplånar deras synder, skall Vi straffa andra eftersom de är obotfärdiga syndare.”1

Han svarade: “Det finns inte en vers utan att den också har en förklaring. Den uppenbarades gällande at-Taymî, al-´Adawî och tio andra som var med dem, det vill säga tolv stycken. I ´Aqabah gömde de sig för Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och kom överens om att döda honom. De sade till varandra: “Om han upptäcker något säger vi bara att vi skämtade. Annars dödar vi honom.” Då uppenbarade Allâh denna vers. Allâh sade till sin profet:

قُلْ أَبِاللّهِ وَآيَاتِهِ وَرَسُولِهِ كُنتُمْ تَسْتَهْزِؤُونَ

“Säg: ”Då var era skämt alltså riktade mot Allâh, Hans budskap och Hans sändebud.”

Det vill säga Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam).

لاَ تَعْتَذِرُواْ قَدْ كَفَرْتُم بَعْدَ إِيمَانِكُمْ إِن نَّعْفُ عَن طَآئِفَةٍ مِّنكُمْ

“Kom inte nu med ursäkter! Ni har hädat efter att ha trott.” Även om Vi för några av er utplånar deras synder…”

Det vill säga att ´Alî ska förlåta dem genom att förbanna dem från predikstolen. Det är betydelsen av Hans (ta´âlâ) ord:

نُعَذِّبْ طَآئِفَةً بِأَنَّهُمْ كَانُواْ مُجْرِمِينَ

“… skall Vi straffa andra eftersom de är obotfärdiga syndare.”

Granskaren refererade till “al-Bihâr” och “al-Burhân” och kommenterade de “tio andra som var med dem” och sade:

“I vissa exemplar står det att den uppenbarades gällande flera personer från Banû Umayyah och tio andra som var med dem, men förmodligen är det det utvalda exemplaret som gäller.”2

Allâh har rentvått Abû Dja´far från denna lögn. Långt bort med hycklarna, fienderna till Allâh, Hans sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och de bästa skapelserna efter profeterna. Enligt min uppfattning är ni värre än ´Abdullâh bin Ubayy, hycklarnas ledare, som inte lyckades åstadkomma en tiondel av det ni har gjort i er krigföring mot Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam), Qur’ânen och Muhammads (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) följeslagare.

De tio är Muhammads (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) följeslagare. Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) lovade dem paradiset. De deltog i striden vid Badr, var med vid fredsavtalet i Hudaybiyah och omslöts av ett lugn. De tillhör de första som bad mot Jerusalem och Makkah. En av dem var ´Alî bin Abî Tâlib, din mystiker! Du beljuger Allâh och Hans sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam), avvisar deras löfte till dessa tio följeslagare och förkastar Allâhs och Hans sändebuds hyllning till dem. Vilket beljugande och vilket hyckleri är större än så?

at-Taymî är Abû Bakr och al-´Adawî är ´Umar (radhiya Allâhu ´anhumâ). Båda har hyllats av Allâh, Hans sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam), samtliga följeslagare och sändebudets (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) hus, däribland ´Alî och Dja´far. Hur kan du då förkasta Allâhs, Hans sändebuds och dessa ärliga och hederliga människors hyllningar till dem? Bara mystiker som du accepterar förtal av någon som har hyllats av Allâh, Hans sändebud och de troende.

Om det är som du, din hycklare, säger, undrar jag hur profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) kunde låta Abû Bakr leda vallfärden året efter denna händelse. Hur kunde han låta Abû Bakr utropa att inga avgudadyrkare skulle få vallfärda efter det året och inte heller några nakna varva Huset?

Hur kunde han som sjuk låta Abû Bakr leda folket i bönen till dess att han dog? Därefter lovades han trohetseden och fortsatte att leda bönen till dess att han dog.

Hur kunde Abû Bakr vidhålla krig mot avfällingarna och säga:

”Jag svär vid Allâh att jag skall bestrida den som skiljer på bönen och allmosan. Jag svär vid Allâh att jag skall bestrida dem om de vägrar ge mig en killing som de brukade betala till Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam).”?

Hur kunde Abû Bakr efter det mobilisera arméer mot hedningar till dess att de konverterade till islam eller betalade skyddsskatt?

Hur kunde ´Alî och profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) hus frivilligt lova honom trohetsed, frivilligt be bakom honom och med nöje acceptera krigsbyten från hans kamp? Det är många frågor som riktiga hycklare inte kan besvara utan lögn och svindleri.

Och hur kunde ´Alî lova ´Umar trohetslöfte, be bakom honom, vara en av hans främsta rådgivare och gifta bort sin dotter till honom om han inte var nöjd med honom och betraktade honom som duglig?

Hur kunde ´Umar erövra Irak, Levanten, Egypten och andra länder till islam och döma rättvist med islamisk lag?

Hur kunde Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam), de troende, däribland ´Alî och profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) hushåll, hylla ´Umar om och om igen?

I samband med slaget vid Tabûk skänkte Abû Bakr hela sin egendom medan ´Umar skänkte sin halva. Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Den som förbereder ´Usrah-armén får paradiset.”3

Det var ´Uthmân som gjorde det. I en annan formulering står det att han sponsrade armén med 300 fullt utrustade kameler. Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade också:

“Den som gräver Rûmâ-brunnen får paradiset.”

´Uthmân grävde den för att förse muslimerna med vatten.

Dessa människors dygder är otaliga och större än berg. Om ni verkligen älskade och respekterade Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) skulle ni inte ens nedvärderat hans minsta följeslagare och betjänter. Hur kan ni då beskylla hans största och bästa följeslagare för otro, människor som stödde Allâh, Hans sändebud och Hans religion för att upphöja Allâhs ord, bekräfta Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och erhålla Allâhs nöje och belöning? Hur skulle dessa tio, däribland ´Alî själv, komma överens om att döda Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam)? Ni jämför de bästa människorna med er själva som har uppfostrats i lögn, hyckleri, svek och bedrägeri.

19:65-66

2Tafsîr al-´Ayyâshî (2/88-89).

3al-Bukhârî (2778).