173. al-´Ayyâshîs sjätte förvrängning av at-Tawbah

´Allâmah Rabî´ bin Hâdî al-Madkhalî

al-Intisâr li Kitâb-il-´Azîz al-Djabbâr, sid. 234-236

al-´Ayyâshî sade:

´Abdullâh bin Muhammad al-Hadjdjâl sade: ”Jag var hos Abûl-Hasan den Andre tillsammans med al-Hasan bin al-Djahm. al-Hasan sade till honom: ”De argumenterar mot oss med Allâhs (tabârak wa ta´âlâ) ord:

ثَانِيَ اثْنَيْنِ إِذْ هُمَا فِي الْغَارِ

Den andre av de två i en grotta.”1

Han sade: ”Vad tjänar de på det? Vid Allâh! Allâh sade:

فَأَنزَلَ اللّهُ سَكِينَتَهُ على رسوله

Och Allâh lät ett djupt lugn falla över Sitt sändebud.”

Den andre nämndes inte alls på ett fint sätt.” Jag sade: ”Är det så du läser det?” Han svarade: ”Så har jag läst det.”

Zarârah sade: Abû Dja´far sade:

فَأَنزَلَ اللّهُ سَكِينَتَهُ على رسوله

Och Allâh lät ett djupt lugn falla över Sitt sändebud.”

Ser du inte att lugnet föll endast över Hans sändebud?

وَجَعَلَ كَلِمَةَ الَّذِينَ كَفَرُواْ السُّفْلَى

… och förtog kraften i förnekarnas ord.”

Det vill säga ´Atîqs (Abû Bakr) ord.”2

För det första har Allâh rentvått Abû Dja´far från denna väldiga lögn. Du ser hur denne mystiker förvränger Allâhs ord:

فَأَنزَلَ اللّهُ سَكِينَتَهُ عَلَيْهِ

Och Allâh lät ett djupt lugn falla över honom.”3

med:

فَأَنزَلَ اللّهُ سَكِينَتَهُ على رسوله

Och Allâh lät ett djupt lugn falla över Sitt sändebud.”

De får det att verka som ett stycke ur Qur’ânen eller också adderat och därmed accepterat av Râfidhahs ledare.

För det andra utgör versen ett av de största bevisen för Abû Bakr as-Siddîqs (radhiya Allâhu ´anh) dygder. Han var den andre i grottan då hedningarna var ute efter Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) för att döda eller gripa honom så att han inte skulle kunna utvandra och på så sätt etablera Allâhs ord och stärka Hans religion.

För det tredje bevisar versen Abû Bakrs uppriktighet och starka kärlek till och välvilja för Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Ty han var tillsammans med honom i svåra tider.

För det fjärde bevisas Abû Bakrs (radhiya Allâhu ´anh) position hos Allâh och Hans sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) då Allâhs sändebud valde ut honom till sitt följe i grottan och under undervandringen. Ingen annan än Abû Bakr as-Siddîq hade den rangen!

För det femte bevisar versen Abû Bakrs oro och omsorg för Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam), hans sanna tro och uppriktighet gentemot hans Herre samt hans lojalitet och kärlek till sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam).

För det sjätte sade Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) till Abû Bakr:

لاَ تَحْزَنْ إِنَّ اللّهَ مَعَنَا

Sörja inte – Allâh är med oss!”4

Detta väldiga sällskap innebär skydd, stöd och kärlek som omgav såväl Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) som Abû Bakr.

Anas (radhiya Allâhu ´anh) berättade att Abû Bakr sade till honom:

När vi var i grottan tittade jag upp och såg avgudadyrkarnas fötter. Jag sade: ”Allâhs sändebud! Om någon av dem skulle tittat ned på sina fötter hade han sett oss.” Han sade: ”Abû Bakr! Vad tror du om två stycken med vilka Allâh är den tredje?”5

Det vill säga med hjälp, skydd, stöd och bistånd?

Därtill finns det inget i versen:

فَأَنزَلَ اللّهُ سَكِينَتَهُ عَلَيْهِ

Och Allâh lät ett djupt lugn falla över honom.”

som drar ned på Abû Bakrs rang, fråntar hans dygd eller utesluter honom från lugnet som föll ned över Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Bara för att en erhåller en sak betyder det inte att ingen annan gör det. Inga rena araber, till skillnad från utlänningar som hatar Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) följeslagare, förstår att versen är inskränkt. Fienderna avvisas av Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ord:

لاَ تَحْزَنْ إِنَّ اللّهَ مَعَنَا

Sörja inte – Allâh är med oss!”

Allâh nämnde det i understrykande syfte. Fienderna avvisas också av att Allâh nämnde Abû Bakr som Sitt sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) följeslagare. Om Abû Bakr hade varit oberättigad till allt detta, skulle Allâh inte beskrivit honom på detta vis och valt ut just honom till att göra Hans sändebud sällskap under så svåra omständigheter.

För det sjunde bevisar versen att Abû Bakr utvandrade tillsammans med Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam).

För det åttonde kan man fråga sig vad fienderna till Allâh och de ädla följeslagarna säger om Allâhs ord som uppenbarades i samband med Hudaybiyah:

هُوَ الَّذِي أَنزَلَ السَّكِينَةَ فِي قُلُوبِ الْمُؤْمِنِينَ لِيَزْدَادُوا إِيمَانًا مَّعَ إِيمَانِهِمْ وَلِلَّهِ جُنُودُ السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضِ وَكَانَ اللَّهُ عَلِيمًا حَكِيمًا

Det är Han som har fyllt de troendes hjärtan med lugn och tillförsikt, så att deras tro skall växa sig allt starkare; – Allâhs är himlarnas och jordens härskaror och Allâh är allvetande, vis.”6

لَقَدْ رَضِيَ اللَّهُ عَنِ الْمُؤْمِنِينَ إِذْ يُبَايِعُونَكَ تَحْتَ الشَّجَرَةِ فَعَلِمَ مَا فِي قُلُوبِهِمْ فَأَنزَلَ السَّكِينَةَ عَلَيْهِمْ وَأَثَابَهُمْ فَتْحًا قَرِيبًا

Allâh var behagad av de troende när de svor dig trohetsed under trädet; Han visste nämligen vad de som fanns i deras innersta. Han lät deras sinnen fyllas av lugn och tillförsikt och lovade dem en snar seger som belöning.”7

إِذْ جَعَلَ الَّذِينَ كَفَرُوا فِي قُلُوبِهِمُ الْحَمِيَّةَ حَمِيَّةَ الْجَاهِلِيَّةِ فَأَنزَلَ اللَّهُ سَكِينَتَهُ عَلَى رَسُولِهِ وَعَلَى الْمُؤْمِنِينَ وَأَلْزَمَهُمْ كَلِمَةَ التَّقْوَى

Medan de otrogna drevs av ett fanatiskt hat, den hedniska okunnighetens hat, lät Allâh ett stort lugn sänka sig över Sitt sändebud och de troende och gjorde dem starkt medvetna om ordet gudsfruktan.”8

Vilken muslim förstår utifrån detta att Allâh sänkte lugn tre gånger över de troende och en enda gång över Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam)? Ingen, ty Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) har mer rätt till den dygden.

Människor! När ni brukar denna vers för att förtala Abû Bakr bemöter ni Allâh på ett dåligt sätt och tänker dåliga tankar om Honom. Allâh är ju Barmhärtig och Nåderik, Tacksam och Öm. Hans nåd omger allting. Skulle Allâh beröva Abû Bakr på nåd och belöning efter att han har äventyrat sitt liv för Allâhs sak och därefter för Hans sändebud och Hans religion? Han fruktade mer för Allâhs sändebud än för sig själv, han sörjde mer för Allâhs sändebud än för sig själv. Efter allt det väljer Allâh att inte belöna honom? Och låter bli att sänka lugn över honom? I så fall har ingen så dålig uppfattning om Allâh som ni. Inte heller sämre förstånd och läggning.

19:40

2Tafsîr al-´Ayyâshî (2/88-89).

39:40

49:40

5al-Bukhârî (3653), Muslim (3381) och Ahmad (¼).

648:4

748:18

848:26