17. Sorg ger inte tillbaka det förlorade

Den olycksdrabbade skall veta att sorgen inte kommer att avvärja olyckan. Den kommer bara att göra den värre. Sorgen ökar faktiskt olyckan. Den olycksdrabbade skall veta att sorgen glädjer fienden, besvärar vännen, förargar Herren, fröjdar hans djävul, tar bort hans belöning och försvagar honom själv.

Om han härdar och räknar med belöning förödmjukar han sin djävul, glädjer sin Herre, fröjdar sin vän och besvärar sin fiende. Detta är stabilitet i religionen. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Allâh! Jag ber dig om stabilitet i frågan.”1

Detta är den väldiga fullkomligheten och inte att slå sig på kinderna, riva sönder kläderna, be om döden och känna ilska mot ödet.

Vissa visa män sade:

”Den kloke gör den första olycksdagen det den okunnige gör flera dagar efteråt. Den som inte härdar som de ädla glömmer som boskapen.”

Vad som menas med det är profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) bekräftade ord i den autentiska hadîthen:

”Tålamodet gäller vid den första sammandrabbningen.”

al-Ash´ath bin Qays sade:

”Antingen härdar du och räknar med belöning eller också glömmer du som boskapen.”

Den olycksdrabbade skall veta att sötman och glädjen som medförs av tålamodet och hoppet om belöningen i samband med en olycka är flera gånger större än det som han hade haft om han inte hade drabbats av olyckan. Det räcker att han får Lovprisandets hus i paradiset för att han lovprisade sin Herre och sade ”Vi tillhör Allâh och till Honom skall vi återvända” i samband med olyckan. Därför skall han fundera över vilken olycka som är störst; olyckan i detta liv som innebär att man förlorar sin älskade eller olyckan i nästa liv som innebär att man går miste om Lovprisandets hus i det eviga paradiset?

Den sörjande och olycksdrabbade personen skall också veta att hur stor hans sorg än blir, så är det slutgiltiga tålamodet inte berömvärt eller belönande i och med att han inte har något annat val. Ty i detta fall har han underkastat sig tålamodet motvilligt. Yahyâ bin Mu´âdh sade:

”Människa! Varför sörjer du över något förlorat som du inte kommer att återfå och varför gläds du  över något som döden inte kommer att lämna i dina händer?”

När den sörjande vet att sorgen inte ger tillbaka honom det förlorade och att den därtill roar hans fiende, kan man undra vilket förstånd man måste ha om man inte tänker på konsekvenserna och att olyckorna måste drabba en förr eller senare. Därför skall han förbereda sig för dem.

Det fanns en from kvinna i Basrah som brukade råka ut för olyckor utan att sörja. När de frågade henne om det sade hon:

”Det finns inte en olycka som drabbar mig utan att jag tänker på Elden. Då blir varje olycka mindre än en fluga i mina ögon.”

Vad som också tröstar tjänaren är vissa visa mäns ord:

”Varje profet har dött och varje smart, kunnig och lärd man har dött. Sörj därför inte.”

När vissa av Salaf blev frågade om de kunde tillrättavisa sade de:

”Titta på människorna som levde från din tid till Âdam. Ser du någon av dem blinka med ögonen?”

Då sades det till dem:

”Det räcker.”

1 at-Tirmidhî och an-Nasâ’î.