17 – Sayyid Qutb och panteismen

Shaykh Bakr sade:

”En annan provokativ rubrik som du har skrivit är: ”Qawl Sayyid Qutb bi Wahdat-il-Wudjûd2”. Sayyid (rahimahullâh) uttalade sig på ett oklart, storslaget sätt när han förklarade kapitlen ”al-Hadîd” och ”al-Ikhlâs”. Det har man använt sig av för att tillskriva honom panteismen. Ni gjorde bra ifrån er när ni citerade hans avvisning av panteismen i hans förklaring till ”al-Baqarah”. Till det hör hans ord: ”Härmed utesluts panteismen från det sanna, islamiska tankesätt.””

1 – Jag är inte den ende som har sagt att Sayyid förespråkade panteismen. Det finns andra som har gjort det som Shaykh Muhammad Nâsir-ud-Dîn al-Albânî3.

2 – Hans tal utmed panteismen i de två omnämnda kapitlen är klart och tydligt och inte alls oklart. Han säger exempelvis i förklaringen till ”al-Hadîd”:

”Man hinner knappt ta sig samman från att ha föreställt sig denna väldiga realia som fyller den mänskliga naturen förrän man inser en annan realia som förmodligen är ännu väldigare och ännu starkare, nämligen existensens verkliga natur. På så sätt är den en enda sanna naturen Allâhs (subhânahu wa ta´âlâ) natur.”

Detta är en klar och tydlig panteism. Likaså sade han i samma förklaring:

”Allt saknar en realia och en existens. Detta gäller även det hjärtat som endast får ta del av den Största realian.”

Detta är klarare panteism än vissa panteisters ord:

”Existensen är Skaparens personliga strålar.”

Dessutom sade han:

”När denna föreställning, som inte ser någon annan existens än Allâhs realia, tar plats, skingras den. I den här fasen ser hjärtat Allâhs hand i allt som det ser på. Därefter kommer en annan fas då man endast ser Allâh i skapelsen eftersom det egentligen inte finns någon annan realia som man ser än just Allâhs realia.”