17. Gravdyrkarnas stora ignorans

Shaykh-ul-Islâm Muhammad bin ´Abdil-Wahhâb (rahimahullâh) sade:

Beträffande det detaljerade svaret, så har Allâhs fiender många invändningar mot sändebudens religion som de lockar människorna från. En är att de säger att de inte avgudar med Allâh. De vittnar att ingen annan än Allâh allena skapar, försörjer, gagnar och skadar och att Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam), än mindre ´Abdul-Qâdir och andra, inte förmår att gagna eller skada. Däremot betraktar de sig själva som syndiga, konstaterar att de rättfärdiga erhåller position hos Allâh och att de således tillber Allâh via dem.

Avvisa dem med det föregående svaret; Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) människor som erkände samma sak. Även de erkände att deras avgudar inte förfogade över något. Också de eftersträvade bara deras position och medling. Läs upp och klargör för honom vad Allâh säger i Sin skrift.

Om de säger att verserna handlar om människor som dyrkade statyer och undrar hur vi kan jämställa rättfärdiga människor och profeter med statyer, svarar du utifrån det redan omnämnda. Antingen erkänner de att hädarna erkände Allâhs herravälde och att de bara ville ha sina gudomars medling eller också vill de skilja på sina och deras handlingar. I så fall skall du berätta för dem att vissa hädare åkallade statyer medan andra åkallade helgon som Allâh sade om:

أُولَئِكَ الَّذِينَ يَدْعُونَ يَبْتَغُونَ إِلَى رَبِّهِمُ الْوَسِيلَةَ أَيُّهُمْ أَقْرَبُ وَيَرْجُونَ رَحْمَتَهُ وَيَخَافُونَ عَذَابَهُ إِنَّ عَذَابَ رَبِّكَ كَانَ مَحْذُورًا

De som de anropar vill själva vinna sin Herres välvilja och komma Honom så nära som möjligt, och de hoppas på Hans nåd och fruktar Hans straff – din Herres straff är fruktansvärt!”1

De åkallade ´Îsâ och hans moder Maryam. Han (ta´âlâ) sade:

مَّا الْمَسِيحُ ابْنُ مَرْيَمَ إِلاَّ رَسُولٌ قَدْ خَلَتْ مِن قَبْلِهِ الرُّسُلُ وَأُمُّهُ صِدِّيقَةٌ كَانَا يَأْكُلاَنِ الطَّعَامَ انظُرْ كَيْفَ نُبَيِّنُ لَهُمُ الآيَاتِ ثُمَّ انظُرْ أَنَّى يُؤْفَكُونَ قُلْ أَتَعْبُدُونَ مِن دُونِ اللّهِ مَا لاَ يَمْلِكُ لَكُمْ ضَرًّا وَلاَ نَفْعًا وَاللّهُ هُوَ السَّمِيعُ الْعَلِيمُ

Ett sändebud, varken mer eller mindre, var Messias, Maryams son. Sändebud föregick honom och hans moder var en sanningsenlig kvinna. Båda åt föda. Se hur Vi klargör budskapen för dem – hur förvirrade är inte deras begrepp! – Säg: ”Vill ni i Allâhs ställe dyrka vad som varken kan skada er eller gagna er? – Allâh är den Hörande, den Vetande.”2

Berättade för dem att Allâh (ta´âlâ) sade:

وَيَوْمَ يَحْشُرُهُمْ جَمِيعًا ثُمَّ يَقُولُ لِلْمَلَائِكَةِ أَهَؤُلَاء إِيَّاكُمْ كَانُوا يَعْبُدُونَ قَالُوا سُبْحَانَكَ أَنتَ وَلِيُّنَا مِن دُونِهِم بَلْ كَانُوا يَعْبُدُونَ الْجِنَّ أَكْثَرُهُم بِهِم مُّؤْمِنُونَ

Och den Dag då Han skall samla dem alla skall Han fråga änglarna: ”Var det er dessa dyrkade?” De skall svara: ”Fri är Du från brister! Du är vår Beskyddare och vi tar helt avstånd från dem. Nej, de dyrkade djinnerna som de flesta av dem trodde på.”3

وَإِذْ قَالَ اللّهُ يَا عِيسَى ابْنَ مَرْيَمَ أَأَنتَ قُلتَ لِلنَّاسِ اتَّخِذُونِي وَأُمِّيَ إِلَهَيْنِ مِن دُونِ اللّهِ قَالَ سُبْحَانَكَ مَا يَكُونُ لِي أَنْ أَقُولَ مَا لَيْسَ لِي بِحَقٍّ إِن كُنتُ قُلْتُهُ فَقَدْ عَلِمْتَهُ تَعْلَمُ مَا فِي نَفْسِي وَلاَ أَعْلَمُ مَا فِي نَفْسِكَ إِنَّكَ أَنتَ عَلاَّمُ الْغُيُوبِ

Och Allâh skall säga: ”´Îsâ, son av Maryam! Är det du som uppmanade människorna att dyrka dig och din moder som gudomliga väsen vid sidan av Allâh?” Han skall svara: ”Fri är Du från brister! Hur skulle jag kunna säga vad jag inte hade rätt att säga? Om jag hade sagt detta skulle Du helt visst ha vetat det. Du vet vad som är i mitt innersta men jag vet inte vad som är i Ditt innersta; Du känner allt det dolda.”4

Fråga dem om de numera vet att Allâh beskyllde dem för otro och att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) bekrigade dem. Om de svarar att de otrogna eftersträvade dem medan de vittnar att Allâh allena gagnar, skadar och ordnar varför de enbart eftersträvar Honom, att de rättfärdiga klarar ingenting och att de bara hoppas på att Allâh låter dem medla för dem, svarar du att de otrogna sade precis samma sak. Läs upp för dem Hans (ta´âlâ) ord:

وَالَّذِينَ اتَّخَذُوا مِن دُونِهِ أَوْلِيَاء مَا نَعْبُدُهُمْ إِلَّا لِيُقَرِّبُونَا إِلَى اللَّهِ زُلْفَى

Men de som tar beskyddare vid sidan av Honom [säger]: ”Vi dyrkar dem just för att de skall föra oss närmare Allâh.”5

samt:

وَيَعْبُدُونَ مِن دُونِ اللّهِ مَا لاَ يَضُرُّهُمْ وَلاَ يَنفَعُهُمْ وَيَقُولُونَ هَؤُلاء شُفَعَاؤُنَا عِندَ اللّهِ

Vid sidan av Allâh dyrkar de vad som varken kan skada eller gagna dem och säger: ”De är våra medlare inför Allâh.”6

FÖRKLARING

Allâhs avgudadyrkande fiender har tvivel med vilka de förvillar människor från sändebudens religion. Till följd därav har författaren avvisat dem ingående.

Om de inte vill bli betraktade som de första hädarna som dyrkade statyer (förslagsvis Hubl) då de själva inte dyrkar statyer utan använder sig av rättfärdiga, profeter och goda människor som medel, säger du till dem att de därmed gör samma sak som de första hädarna gjorde. De dyrkade inte alls bara statyer, de dyrkade även profeter och rättfärdiga. De dyrkade al-Lât som var en rättfärdig man, de dyrkade ´Îsâ och hans moder. ´Îsâ var profet och hans moder var rättfärdig. De dyrkade helgon och andra rättfärdiga människor. Med andra ord är de likadana.

Om de säger att de inte avgudar någon och att de vet att Allâh allena är Skaparen och Försörjaren som upprätthåller ordningen och ger liv och död men att de eftersträvar de omnämndas medling och brukar dem som ett medel för att komma närmare Allâh, säger du till dem att det är inget annat än avgudadyrkarnas religion. Dyrka istället Allâh allena, åkalla Allâh allena. Åkalla inte också statyer, profeter eller rättfärdiga. Det är en och samma sak. Oavsett om du åkallar en profet, en rättfärdig person, en staty eller ett träd så är det otillåtet avguderi. Att de var rättfärdiga och profeter är ingenting du tjänar på. Deras rättfärdighet och handlingar tillkommer enbart dem. Använd dig av dem genom att ta efter deras handlingar; be som de bad, fasta som de fastade, dyrka Allâh ärligt liksom de dyrkade Honom ärligt, påbjud det rätta och förbjud det orätta liksom de gjorde. Handla som de handlade. Däremot är det avguderi att åkalla Allâhs sändebud, ´Abdul-Qâdir, Ahmad al-Badawî, al-Hasan, al-Husayn eller ´Alî och be dem om hjälp eller hälsa bara för att de är profeter eller rättfärdiga. Så avgudade ingen annan än Abû Djahl, ´Utbah bin Rabî´ah och andra hedningar från Quraysh. Det var deras religion. Allâh sade om dem:

وَالَّذِينَ اتَّخَذُوا مِن دُونِهِ أَوْلِيَاء مَا نَعْبُدُهُمْ إِلَّا لِيُقَرِّبُونَا إِلَى اللَّهِ زُلْفَى

Men de som tar beskyddare vid sidan av Honom [säger]: ”Vi dyrkar dem just för att de skall föra oss närmare Allâh.”7

وَيَعْبُدُونَ مِن دُونِ اللّهِ مَا لاَ يَضُرُّهُمْ وَلاَ يَنفَعُهُمْ وَيَقُولُونَ هَؤُلاء شُفَعَاؤُنَا عِندَ اللّهِ

Vid sidan av Allâh dyrkar de vad som varken kan skada eller gagna dem och säger: ”De är våra medlare inför Allâh.”8

فَمَا تَنفَعُهُمْ شَفَاعَةُ الشَّافِعِينَ

Då skall medlarnas förböner inte vara dem till någon nytta.”9

De eftersträvade medling på fel sätt. Det är Allâh man skall be om medling. Be Allâh låta profeterna och de rättfärdiga medla för dig. Beträd deras väg och dyrka Allâh som de dyrkade Honom. Tillbe Honom liksom de tillbad Honom. Åkalla Honom om hjälp liksom de åkallade Honom om hjälp. Dyrka Allâh, utför Hans påbud och avstå från Hans förbud. Att åkalla andra med Allâh, be dem om hjälp, avlägga eder i deras namn, slakta för dem och gå runt deras gravar är just vad avgudadyrkarna förr i världen brukade göra. Deras avguderi gick ut på att närma sig Allâh genom att dyrka rättfärdiga människor och utse dem till medlare som de åkallade och tillbad. Så gjorde också de första avgudadyrkarna:

وَيَوْمَ يَحْشُرُهُمْ جَمِيعًا ثُمَّ يَقُولُ لِلْمَلَائِكَةِ أَهَؤُلَاء إِيَّاكُمْ كَانُوا يَعْبُدُونَ قَالُوا سُبْحَانَكَ أَنتَ وَلِيُّنَا مِن دُونِهِم بَلْ كَانُوا يَعْبُدُونَ الْجِنَّ أَكْثَرُهُم بِهِم مُّؤْمِنُونَ

Och den Dag då Han skall samla dem alla skall Han fråga änglarna: ”Var det er dessa dyrkade?” De skall svara: ”Fri är Du från brister! Du är vår Beskyddare och vi tar helt avstånd från dem. Nej, de dyrkade djinnerna som de flesta av dem trodde på.”

وَمَنْ أَضَلُّ مِمَّن يَدْعُو مِن دُونِ اللَّهِ مَن لَّا يَسْتَجِيبُ لَهُ إِلَى يَومِ الْقِيَامَةِ وَهُمْ عَن دُعَائِهِمْ غَافِلُونَ وَإِذَا حُشِرَ النَّاسُ كَانُوا لَهُمْ أَعْدَاء وَكَانُوا بِعِبَادَتِهِمْ كَافِرِينَ

Och vem begår ett större misstag än den som i Allâhs ställe anropar dem, som inte kan svara honom förrän på Uppståndelsens dag och som inte ens är medvetna om att de anropas När människorna samlas skall de bli deras fiender och ta avstånd från deras dyrkan.”10

De är inte alls medvetna om att de anropas. Allâh (ta´âlâ) sade om folk som dyrkar Messias, hans moder och andra rättfärdiga människor:

أُولَئِكَ الَّذِينَ يَدْعُونَ يَبْتَغُونَ إِلَى رَبِّهِمُ الْوَسِيلَةَ أَيُّهُمْ أَقْرَبُ وَيَرْجُونَ رَحْمَتَهُ وَيَخَافُونَ عَذَابَهُ إِنَّ عَذَابَ رَبِّكَ كَانَ مَحْذُورًا

De som de anropar vill själva vinna sin Herres välvilja och komma Honom så nära som möjligt, och de hoppas på Hans nåd och fruktar Hans straff – din Herres straff är fruktansvärt!”

Detta var deras typiska drag och de var rättfärdiga profeter. De själva dyrkade Allâh, eftersträvade Hans närhet, bävade för Honom och längtade efter Honom. Om du är ärlig och vill följa dem skall du se till att handla som de handlade och inte dyrka dem. De var slavar liksom du själv är slav; skapade och försörjda. De kan inte skada eller gagna dig, något du själv medger.

وَاتَّخَذُوا مِن دُونِهِ آلِهَةً لَّا يَخْلُقُونَ شَيْئًا وَهُمْ يُخْلَقُونَ وَلَا يَمْلِكُونَ لِأَنفُسِهِمْ ضَرًّا وَلَا نَفْعًا وَلَا يَمْلِكُونَ مَوْتًا وَلَا حَيَاةً وَلَا نُشُورًا

Men de sätter i Hans ställe upp gudar som inte kan skapa något eftersom de själva är skapade; de kan varken skada dem eller gagna dem och de har ingen makt över döden, livet eller uppståndelsen.”11

Med det sagt skall du åkalla och dyrka Allâh allena liksom de åkallade och dyrkade Honom allena. Avlägg eder till Honom, offra till Honom, be till Honom, fasta till Honom och annat som de gjorde så att du blir lik dem och erhåller belöning och räddning liksom de gjorde.

På det här viset har avgudadyrkarna alltid varit; på författarens tid, innan hans tid och även idag. Såhär var Quraysh. Såhär avgudade Nûhs och Sâlihs repsektive folkslag. Sällan ansåg någon att deras gudar kunde skapa eller skänka uppehälle. Ett sådant avguderi är förvisso sällsynt. De flesta hedningars avguderi låg i dyrkan av gudomar. De eftersträvade räddning, använde sig av rättfärdiga människor som medel och bad dem om medling och närhet hos Allâh. De bad inte dem om bot men hoppades på att deras sjuklingar skulle botas med hjälp av de dödas medling. De ville alltså att begravda lik skulle fråga och medla inför Allâh.

Det bevisar deras väldiga ignorans. Skall ett lik vars själ har lämnat dess kropp och är fullständigt maktlöst medla för dig så att du undkommer straff och tillfrisknar? Det är förvisso en stor okunnighet.

117:57

25:75-76

334:40-41

45:116

539:3

610:18

739:3

810:18

974:48

1046:5-6

1125:3