Imâm ´Abdur-Rahmân bin Radjab al-Baghdâdî al-Hanbalî (d. 795)

Kashf-ul-Kurbah, ss. 22-24

Dessa hör till främlingarnas elit. De flyrprövningar med sin religion, utgör ett fåtal bland stammarna, kommer att uppstå med ´Îsâ (´alayhis-salâm) och är mer sällsynta bland efterlivets folk än vad rött svavel är. Hur ska deras tillstånd vara när det oftast är dolt för båda grupperna? Det sades:

Jag har dolt mig för min tid i skuggan av dess vinge,

så mitt öga ser min tid, men den ser inte mig
Och om dagarna tillfrågades vad mitt namn är, skulle de inte veta det;

och var min plats är, skulle de inte känna min plats

Och den som syns bland dem är bara där med sin kropp medan hans hjärta är fäst vid det högsta fokuset. Troendes ledare (radhiya Allâhu ´anh) sade när han beskrev dem:

Min kropp är hos mig, men själen är hos er –

kroppen är i främlingskap, medan själen är i hemlandet

Râbi´ah al-´Adawiyyah (rahimahâllâh) brukade säga något i den stilen:

Jag har gjort dig till min samtalspartner i hjärtat,

och låtit min kropp stå till förfogande för den som vill sitta med mig
Min kropp är alltså en sällskapare åt vem som helst som vill vara nära,

medan mitt hjärtas älskade är min sanna följeslagare inom hjärtat

De flesta av dem klarar inte av att blandas med skapelsen. De flyr till ensamheten för att bekvämas av Honom som de älskar. Således brukade de flesta tillbringa långa tider i ensamhet. När en av dem blev tillfrågad om han inte känner sig ensam, sade han:

”Hur ska jag känna mig ensam när Han säger att Han sällskapar den som erinrar sig Honom?”

En annan sade:

”Finns det någon som känner sig ensam när han är med Allâh?”

En tredje sade:

”Att man känner sig ensam när man är själv bevisar att man knappt är bekväm med sin Herre.”

Yahyâ bin Kathîr var mycket ensam och höll sig för sig själv, varför hans broder kritiserade honom för det och sade:

”Om du kommer från människorna behöver du människorna.” Då sade Yahyâ: ”Om du kommer från människorna behöver du Allâh.”

Det sades till en av dem:

”Vem ska du leva med om du lämnar skapelsen?” Han sade: ”Med Honom som jag har lämnat den för.”

Ibrâhîm bin Adham sade:

Jag har övergivit hela skapelsen av kärlek till Dig,

och gjort barn faderlösa för att få se Dig
Och om Du skar mig i bitar av kärlek,

skulle mitt hjärta ändå inte längta efter någon annan än Dig

När Ibn Ghazwân kritiserades för sin ensamhet sade han:

”Jag har funnit mitt hjärtas ro i sällskapet med Honom som har det jag behöver.”