17. Första observationen i al-Intisâr li Kitâb-il-´Azîz al-Djabbâr

Den första observationen är att det hör till Salafs metodik att säga ”´alayhis-salâtu was-salâm” eller ”sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam” när Allâhs sändebud eller någon annan profet kommer på tal.

När en följeslagare nämns sägs det ”radhiya Allâhu ´anh”. De gör ingen skillnad med dem ehuru deras förträffligheter varierar.

När några andra lärda eller muslimer kommer på tal sägs det ”rahimahullâh”.

Vad Shî´ah beträffar, så ser du endast hur de förtalar och gör Takfîr när en följeslagare nämns. Det enda undantaget är ett fåtal som Abû Dharr och al-Muqdâd. I så fall säger de ”rahimahullâh”.

När ´Alî nämns säger de ”´alayhis-salâm”. Det säger de även när någon annan av deras tolv imamer kommer på tal. De håller så hårt fast vid det att det har blivit deras kännetecken.

Och jag tänker inte vara dem till lags. När ´Alî kommer på tal säger jag ”radhiya Allâhu ´anh” liksom hans ädla bröder bland följeslagarna gjorde. Om en imam från profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) familj kommer på tal säger jag ”rahimahullâh”. Det spelar ingen roll att Râfidhah säger ”´alayhis-salâm”. Jag kommer inte att vara dem till lags i deras extremism och kännetecken. I stället behandlar jag imamen från profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) familj som alla andra muslimska lärda, förträffliga personligheter och resten av muslimerna.