Imâm Sâlih bin Fawzân al-Fawzân

al-Minhah ar-Rabbâniyyah fî Sharh-il-Arba´în an-Nawawiyyah, s. 48

Den fjärde pelaren är den årliga fastan av månaden Ramadhân. Allâh (ta´âlâ) sade:

شَهْرُ رَمَضَانَ الَّذِيَ أُنزِلَ فِيهِ الْقُرْآنُ هُدًى لِّلنَّاسِ وَبَيِّنَاتٍ مِّنَ الْهُدَى وَالْفُرْقَانِ فَمَن شَهِدَ مِنكُمُ الشَّهْرَ فَلْيَصُمْهُ

“För att ge människorna vägledning uppenbarades i månaden Ramadhân Qur’ânen i vilken vägledningen och kriteriumiet klargörs. Den av er som ser månens nytändning skall fasta månaden ut.”1

Om muslimen kan fasta Ramadhân i tid, måste han göra det. Om han inte kan fasta i tid men klarar av att kompensera månaden efteråt, måsta han göra det.

وَمَن كَانَ مَرِيضًا أَوْ عَلَى سَفَرٍ فَعِدَّةٌ مِّنْ أَيَّامٍ أُخَرَ

”Men för den som är sjuk eller på resa, gäller motsvarande antal dagar.”2

Sjuklingen och resenären behöver inte fasta. Istället ska de ta igen fastan efteråt. Den som inte klarar av att fasta på grund av ålderdom, demens eller kronisk sjukdom, matar istället. Allâh (ta´âlâ) sade:

وَعَلَى الَّذِينَ يُطِيقُونَهُ فِدْيَةٌ طَعَامُ مِسْكِينٍ

”… och de som har möjlighet skall som offer ge en nödställd att äta.”3

Denne ska mata en fattig person för varje dag som han inte kan fasta alls.