Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ah förbjuder religiösa dispyter och debatter därför att profeten (sallâ Allâhu  alayhi wa sallam) varnade för dem. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Läs Qur’ânen så länge era hjärtan är enade om den. När ni blir oeniga skall ni resa er upp från den.”1

´Amr bin Shu´ayb rapporterade från sin fader som rapporterade från sin fader (radhiya Allâhu ´anh) som sade:

”Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) kom ut till sina följeslagare som disputerade om ödet. Han blev röd i ansiktet som ett granatäpple på grund av ilska och sade: ”Är det därför som ni har skapats? Konfronterar ni Qur’ânen med Qur’ânen? Så gick samfunden innan er under.”2

Det har även rapporterats att dispyter är ett sätt Allâh straffar samfunden med. Abû Umâmah (radhiya Allâhu ´anh) berättade att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu  alayhi wa sallam) sade:

”Inget folk har gått vilse efter att ha varit väglett utan att det har börjat debattera.” Därefter läste han upp:

وَقَالُوا أَآلِهَتُنَا خَيْرٌ أَمْ هُوَ مَا ضَرَبُوهُ لَكَ إِلَّا جَدَلًا بَلْ هُمْ قَوْمٌ خَصِمُونَ

”Men de nämner honom bara för att få till stånd en diskussion. Ja, de är människor som finner nöje i diskussioner.”34

Imâm Ahmad bin Hanbal (rahimahullâh) sade:

”Vi anser att Sunnah är grundad på att hålla fast vid Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) följeslagares metodik och rätta sig efter dem, undvika innovationer då varje innovation är en villfarelse, undvika dispyter, undvika umgänge med Ahl-ul-Ahwâ’ och undvika ordväxlingar, debatter och tvister inom religionen.”

Fördömda dispyter innefattas av falska dispyter, korrekta dispyter efter att sanningen klargjorts, dispyter av ignoranter, dispyter kring Qur’ânens mindre tydliga verser, dispyter utan goda avsikter och så vidare.

Skulle dispyten emellertid handla om att stödja sanningen och hållas av en lärd person med ett fint tillvägagångssätt och en god avsikt, anses handlingen vara berömvärd. Allâh (ta´âlâ) sade:

ادْعُ إِلِى سَبِيلِ رَبِّكَ بِالْحِكْمَةِ وَالْمَوْعِظَةِ الْحَسَنَةِ وَجَادِلْهُم بِالَّتِي هِيَ أَحْسَنُ

”Kalla med kloka och goda ord att följa din Herre väg, och lägg fram argumenten på ett måttfullt och försynt sätt.”5

وَلَا تُجَادِلُوا أَهْلَ الْكِتَابِ إِلَّا بِالَّتِي هِيَ أَحْسَنُ إِلَّا الَّذِينَ ظَلَمُوا مِنْهُمْ

”Och ge er inte in i diskussioner med Bokens folk annat än på det hövligaste och mest hänsynsfulla sätt.”6

قَالُواْ يَا نُوحُ قَدْ جَادَلْتَنَا فَأَكْثَرْتَ جِدَالَنَا فَأْتَنِا بِمَا تَعِدُنَا إِن كُنتَ مِنَ الصَّادِقِينَ

”De sade: ”Nûh, du har tvistat med oss och du har låtit tvisten pågå länge nog. Nedkalla nu över oss det som du har hotat oss med, om du talar sanning.”7

Tillika underrättade Han (ta´âlâ) om Ibrâhîms (´alayhis-salâm) dispyt med hans folk och Mûsâs (´alayhis-salâm) med Farao. I Sunnah nämns även Mûsâs diskussion med Âdam (´alayhimâs-salâtu was-salâm) på samma sätt som många dispyter har nämnts från de rättfärdiga Salaf. Alla dessa typer av dispyter är berömvärda så länge de innehåller kunskap, god avsikt, överensstämmelse med föreskriften och fint uppförande.