Imâm Sâlih bin Fawzân al-Fawzân

at-Ta´lîqât al-Mukhtasarah ´alâl-´Aqîdah at-Tahâwiyyah, sid. 176-177

Vi håller oss till samlingen och undviker avvikelse. Vi varken gör eller säger något som inte görs eller sägs av muslimerna. Sådana tendenser splittrar muslimerna och orsakar osämja dem emellan. Så länge muslimerna följer Qur’ânen och Sunnh, ska vi inte låta dem avvika till udda åsikter. Avvikelse och skiljelse är två otillåtna drag. Muslimer letar efter sanningen. Deras samstämmighet är som profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Mitt samfund enas inte om villfarelse.”1

Inte ens en autentisk hadîth som går emot en än mer autentisk hadîth får anammas eftersom den betraktas som udda. Därför är det obligatoriskt att bekräfta saker och ting. Vi ska inte gräva upp övergivna åsikter och handlingar och skriva böcker om dem och förvirra människorna.

Avvikelse innebär skiljelse från muslimernas församling. Skiljelse är kontra samling. Splittring är kontra enighet. Avvikelse är kontra gemenskap. Att eftersträva avvikelse är ett sätt att anklaga imamerna för villfarelse och okunnighet. Vet du mer än vad de gör? Har du tagit del av någon kunskap som inte de har? Numera finns det folk som sysselsätter sig med sådana frågor när ignorans präglar samhället. Oftast härrör sådant från människor som är pretendenter och inte alls lärda. De har varken studerat den sanna dogmen eller förståelsen. De är självlärda och tillskriver islam obehöriga saker. Det är en katastrof. Kunskap är inget kaos. Kunskap behöver regler, förståelse och begrepp.