Imâm Sâlih bin Fawzân al-Fawzân

at-Ta´lîqât al-Mukhtasarah ´alâl-´Aqîdah at-Tahâwiyyah, sid. 172-173

Vissa människor fördömer folk som ber för makthavarna under fredagspredikan. De kallar handlingen för kompromiss, hyckleri och fjäsk. Fri är Allâh från brister! Nej, det är Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ahs metodik. Det är Sunnah att be för makthavarna. Om makthavarna är bra, är även medborgarna bra. Du ber ju för makthavarnas rättfärdighet, vägledning och godhet. Även om de besitter dåliga drag, besitter de även goda drag så länge de är muslimer. Så länge de styr med Allâhs föreskrift, verkställer straffen, upprätthåller säkerheten, förhindrar angrepp mot muslimerna och skyddar dem mot otrogna, är deras godhet väldig. Därför ska det också bes för dem. Deras trots och synder får de själva stå för. Det till trots besitter de en väldig godhet. Det ska bes för deras riktighet och rättfärdighet. Det är Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ahs metodik. Det är vilsna och ignoranter som anser att bön för makthavarna är kompromiss och fjäsk. De ber inte för makthavarna; de ber mot makthavarna.

Vaksamhet handlar inte om att be mot makthavarna. Om du verkligen vill väl, ber du för deras rättfärdighet och godhet. Allâh förmår att vägleda dem och återföra dem till sanningen. Har du tappat hoppet om deras vägledning? Det är hopplöshet om Allâhs nåd. Dessutom hör bön för dem till välvilja mot dem. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Religionen är välvilja.” De sade: ”Mot vem, Allâhs sändebud?” Han sade: ”Mot Allâh, Hans skrift, Hans sändebud, muslimernas ledare och lekmän.”1

Detta är alltså en väldig principfråga som måste uppmärksammas, framför allt idag.