Imâm Sâlih bin Fawzân al-Fawzân

at-Ta´lîqât al-Mukhtasarah ´alâl-´Aqîdah at-Tahâwiyyah, sid. 171-172

Abû Dja´far at-Tahâwî (rahimahullâh) sade:

129 – Vi ber inte mot dem.

FÖRKLARING

Det är inte tillåtet att be mot dem. Bön mot dem är en form av immateriellt uppror, likt väpnat uppror mot dem. Den som ber mot dem anser inte att de har myndighet över honom. Det är alltså obligatoriskt att be för makthavarnas vägledning och rättfärdighet, och inte mot dem.

Detta är också en av Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ahs principer. Om du ser en person be mot makthavarna, ska du veta att han besitter en vilsen dogm och att han inte följer Salafs metodik. Visserligen kan vissa människor reagera sådär till följd av vaksamhet och ilska för Allâhs (´azza wa djall) sak, men den vaksamheten och ilskan är obefogade och kan resultera med katastrofer. Imâm al-Fudhayl bin ´Iyâdh (rahimahullâh) sade:

”Hade jag besuttit en bönhörd bön, skulle jag bara bett för makthavaren.”1

Detsamma rapporteras från Imâm Ahmad (rahimahullâh). Imâm Ahmad härdade under prövningen. Det har inte bekräftats att han bad mot sina makthavare eller ens förtalade dem. Han härdade. I slutändan var det han som stod som segrare. Det är Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ahs lära. De som ber mot muslimska makthavare rättar sig inte efter Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ahs lära. Detsamma gäller den som inte ber för dem. Det bevisar att de avviker från Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ahs dogm.