16. Religiösa debatter

Imâm Ahmad bin Hanbal (rahimahullâh) sade:

Han skall bara tro på dem och inte förkasta en enda bokstav från dem eller från några andra hadîther som är rapporterade av pålitliga återberättare. Han skall inte disputera eller debattera med någon. Han skall inte lära sig batalj. Tvister om ödet, beskådningen, Qur’ânen och andra trosläror är förkastade och förbjudna. Den som gör det tillhör inte Ahl-us-Sunnah – ehuru han skulle tala utmed trosläran – så länge han inte låter bli att debattera och underkastar sig och tror på rapporteringarna.

FÖRKLARING

Helt visst hör det till Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ahs metodik och fina dogm att förbjuda värdelösa diskussioner som bara leder till ondska och osämja. Förbudet gäller religiösa frågor i allmänhet och Allâhs namn och egenskaper, ödet, de troendes beskådning av Allâh på Domedagen och dylikt i synnerhet. Det finns nämligen ingen möjlighet att diskutera frågorna. Muslimerna är skyldiga att kuva sig och bekräfta de relevanta texterna och de nobla fundamenten som berör den största vetenskapen.

Det enda undantaget är om diskussionen och debatten är nyttig, det vill säga klargör sanningen och avvisar osanningen och allt vad den innebär, klargör Sunnah och allt vad den innebär och avvisar innovationer och allt vad de innebär. En sådan diskussion är nyttig och dess utövare är belönad. Allâh (tabârak wa ta´âlâ) sade:

وَلَا تُجَادِلُوا أَهْلَ الْكِتَابِ إِلَّا بِالَّتِي هِيَ أَحْسَنُ

”Och ge er inte in i diskussioner med Bokens folk annat än på det hövligaste och mest hänsynsfulla sätt.”1

Om den hövliga och hänsynsfulla diskussionen klargör sanningen och Sunnah och avvisar osanningen och innovationer, hör den till kallet till Allâh (´azza wa djall) och förmedling av kunskap till behövande människor. Men om sanningen har klargjorts och debattören vidhåller sin dispyt och innovation och orsakar osämja, så skall han överges. En Sunnî skall inte fortsätta diskutera med en sådan person. Ahl-ul-Bid´a sprider tvivel och det finns risk att åhörarna påverkas av deras tvivel så att de får fäste i deras hjärtan. Följaktligen kan de börja tendera till Ahl-ul-Bid´a eller förvirras om något religiöst som inte tillåter tvivel och förvirring.

129:46