16. Olyckan ska bestå av dyrkan istället för klagomål

Den som har blivit olycksdrabbad, eller har barn eller någon annan som har blivit det, ska under sjukdomens tid erinra sig Allâh (´azza wa djall), be om förlåtelse och dyrka istället för att stöna. Salaf hatade att man klagar inför skapelsen. Även om det kan underlätta lite, tyder det på en persons svaghet och klenhet. Att härda och låta bli att göra det tyder på styrka och kraft.

Ibn Abî Dunyâ rapporterade att Ismâ´îl bin ´Amr sade:

”Vi besökte Warqâ’ bin ´Umar när han låg inför döden. Han sade ”Det finns ingen sann gud utom Allâh” och ”Allâh är större” och erinrade sig Allâh (´azza wa djall). Människorna besökte honom och hälsade på honom och han hälsade tillbaka. När de blev för många, sade han till son: ”Käre son! Låt mig slippa hälsa tillbaka på dessa människor. Låt dem inte störa mig när jag erinrar mig min Herre (´azza wa djall).”

Abû Muhammad al-Harîrî sade:

”Jag var hos al-Djunayd två timmar innan han dog. Då höll han fortfarande på att läsa Qur’ânen och be. Jag sade till honom: ”Abûl-Qâsim! Du är ju i denna svåra situation!” Då sade han: ”Abû Muhammad! Det är denna timme som jag är i störst behov av.” Han fortsatte till dess att han lämnade jordelivet.”

Det har rapporterats att Iblîs är som värst mot människan innan hon ska dö. Då säger han till sina medhjälpare:

”På honom! Missar ni honom nu kan ni inte få tag på honom igen.”