16. Den korrekta dogmen om de muslimska makthavarna

Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ah betror att Allâh (ta´âlâ) har ålagt de troende att lyda sina makthavare i allt lovligt. De tror på hans (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ord som nämns i ´Ubâdah bin as-Sâmits (radhiya Allâhu ´anh) hadîth:

”Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) kallade på oss och vi lovade honom trohetslöftet om att lyssna och lyda villigt och motvilligt, under enkla tider och svåra tider och när våra rättigheter missbrukas och att vi inte tvistar med makthavarna så länge ni inte ser en klar och tydlig otro som ni har bevis för från Allâh.”1

Ibn Hibbân och Ahmad rapporterade även tillägget:

”… ehuru de skulle ta din egendom och prygla din rygg så länge det inte rör sig om olydnad.”2

De förbjuder uppror mot makthavarna, ehuru de är tyranniska och orättvisa, så länge de inte ser en klar och tydlig otro för vilken de har bevis från Allâh. Deras sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Era bästa ledare är de som ni älskar och som älskar er och de som ber för er och som ni ber för. Och era värsta ledare är de som ni hatar och som hatar er och de som ni förbannar och som förbannar er.” Det sades: ”Allâhs sändebud! Skall vi inte ta bort dem med svärdet?” Då sade han: ”Nej, inte så länge de förrättar bönen bland er. Och om ni ser era makthavare göra något som ni hatar, så skall ni hata deras handlingar och inte sluta lyda.”3

I en annan rapportering sägs det:

”Den som har en makthavare och ser honom trotsa Allâh, skall hata handlingen som han trotsar Allâh med utan att sluta lyda.”

Den som lämnar Samlingen skall straffas pinsamt i de båda liven i enlighet med hans väldiga synd. Den som dör efter att ha trotsat och skilt sig från Samlingen, dör den hedniska tidens död. Man skall inte fråga om den som skiljer sig från Samlingen som ett tecken på hans väldiga synd. Den som skiljer sig från Samlingen kommer inte att ha någon ursäkt framför Allâh (ta´âlâ) på Domedagen. Den som skiljer sig från Samlingen har den påskyndande Djävulen vid sin sida. Den som skiljer sig från Samlingen har fått sitt liv lovligt att tagas.

Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ah anser det vara fint och berömvärt att be Allâh skänka makthavarna välgång och sundhet. Denna handling kännetecknar Ahl-us-Sunnah, vilket Imâm al-Barbahârî sade i ”Sharh-us-Sunnah”:

”Om du ser en man be mot makthavaren, skall du veta att han är lustfylld. Och om du ser en man be för makthavarens rättfärdighet, skall du veta att han är – om Allâh vill – Sunnî. Fudhayl bin ´Iyâdh sade:

”Hade jag besuttit en bönhörd bön, skulle jag bara bett för makthavaren.”4

Imâm as-Sâbûnî sade:

”De anser att man skall be för deras förbättring, framgång och rättfärdighet.”5

De anser att Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) större följeslagare var enade om att förbjuda förtal av dem. Anas bin Mâlik (radhiya Allâhu ´anh) sade:

”Våra största bland Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) följeslagare förbjöd oss och sade: ”Tala inte illa om era makthavare, bedra inte dem och hata inte dem. Frukta Allâh och härda, för helt visst är angelägenheten nära.”6

1al-Bukhârî (7056) och Muslim (1709).

2Fath-ul-Bârî (8/13).

3Muslim (1855).

4 Abû Nu´aym (8/91) och al-Khallâl (9).

5 ´Aqîdat-us-Salaf wa Ashâb-il-Hadîth”.

6Ibn Abî ´Âsim.