Imâm Sâlih bin Fawzân al-Fawzân

at-Ta´lîqât al-Mukhtasarah ´alâl-´Aqîdah at-Tahâwiyyah, sid. 165-166

Abû Dja´far at-Tahâwî (rahimahullâh) sade:

126 – Vi beskyller dem inte för otro, avguderi eller hyckleri förrän de själva visar någotdera. Deras dolda tillstånd lämnar vi över till Allâh (ta´âlâ).

FÖRKLARING

En muslim är i grund och botten ärlig. Det är en väldig princip varför vi inte ska tänka dåligt om honom, spionera på honom eller leta efter hans fel. Men om något från honom dyker upp, dömer vi honom utifrån det vi ser. Alltså ska vi inte ha dålig tankar om muslimerna. Vi ska bemöta dem utifrån det vi ser från dem. Vi är inte skyldiga att granska folk och döma dem. Allâh har inte ålagt oss det. Vi tänker bra om dem samtidigt som vi anförtror Allâh (ta´âlâ) deras hemligheter. Vi har inte fått i uppgift att utreda människor och deras tillstånd. Det är obligatoriskt att dölja en muslim och tänka väl om honom och ha brödraskap med muslimerna:

إِنَّمَا الْمُؤْمِنُونَ إِخْوَةٌ

”De troende är bröder.”1