Imâm Sâlih bin Fawzân al-Fawzân

at-Ta´lîqât al-Mukhtasarah ´alâl-´Aqîdah at-Tahâwiyyah, sid. 163-165

Abû Dja´far at-Tahâwî (rahimahullâh) sade:

125 – Vi fastställer varken någons paradis eller helvete.

FÖRKLARING

Hur rättfärdig och from en person än är, säger vi inte att han ska till paradiset. Vi har ju ingen kunskap om det dolda. Inte heller säger vi att en muslim ska till helvetet till följd av sina synder. Vi vet ju inte i vilket tillstånd han dog. Detta gäller individer. Vi får bara lov att utgå från det uppenbara. Inte heller vittnar vi någon individs inträde i helvetet. Det enda undantaget är den individ vars inträde i paradiset respektive helvetet sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) har fastställt. Exempel på sådana individer är de tio följeslagarna som bestod av de fyra renläriga kaliferna, Sa´d bin Abî Waqqâs, Sa´îd bin Zayd bin ´Amr bin Nufayl, ´Abdur-Rahmân bin ´Awf, az-Zubayr bin al-´Awâm, Abû ´Ubaydah ´Âmir bin al-Djarrâh och Talhah bin ´Ubaydillâh – må Allâh vara nöjd med dem!

En annan sådan individ är Thâbit bin Qays bin Shimâs al-Ansârî (radhiya Allâhu ´anh). Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) bekräftade hans inträde i paradiset.

Anas bin Mâlik (radhiya Allâhu ´anh) gav ett tredje exempel på en sådan individ när han sade:

”Medan vi satt med Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam), sade han: ”En man från paradiset kommer att komma in till er.” En man från Hjälparna steg in. Hans skägg droppade vatten från hans tvagning. I sin vänstra hand höll han sina sandaler. Nästa dag sade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) samma sak. Samme man steg in som den första gången. Den tredje dagen sade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) samma sak, och samme man steg in som förra gången. Efter att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) hade gått upp, följde ´Abdullâh bin ´Amr bin al-´Âs efter honom och sade: ”Jag har bråkat med min fader och svurit att inte komma hem till honom på tre dagar. Om du låter mig bo hemma hos dig under den tiden, gör jag det.” Han sade: ”Låt gå.” ´Abdullâh berättade att han övernattade de tre nätterna hos honom. Han märkte att han inte gick upp för att be om nätterna. Det enda han kunde se var att så fort han vaknade till, bytte han sida på sin madrass och erinrade sig Allâh (´azza wa djall) till dess att han gick upp för att be Fadjr. ´Abdullâh sade: ”Jag hörde honom däremot aldrig tala annat än väl. Efter att tre nätter hade gått och jag höll på att se ned på hans handlingar, sade jag: ”Allâhs slav! Jag och min fader har varken blivit arga på varandra eller vänt ryggen åt varandra. Däremot hörde jag Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) säga tre gånger om dig: ”En man från paradiset kommer att komma in till er.” Tre gånger steg du in. Jag ville bo hos dig för att se vilka handlingar du gör för att ta efter dig. Jag har emellertid inte sett myckna handlingar från dig. Vad är det du gör som fick Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) säga sådär om dig?” Han sade: ”Inte mer än vad du har sett.” När jag hade gått därifrån kallade han på mig och sade: ”Inte mer än vad du har sett, frånsett att jag inte hyser bedrägeri eller avund mot någon muslim för det som Allâh har skänkt honom.” ´Abdullâh sade: ”Det är det du gör, och det är det vi inte klarar av.”1

Sammanfattningsvis bekräftar vi paradiset bara för den person som profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) gjorde detsamma. Alla andra hoppas vi på det bästa för. Inte heller säger vi att en otrogen individ ska till helvetet, ty han kan ångra sig, dö utifrån sin ånger och avsluta sitt liv i ett gott tillstånd. Dock fruktar vi det värsta för honom. Detta gäller som sagt individer. Dock fastslår vi att muslimer överlag hamnar i paradiset och att vantrogna överlag hamnar i helvetet.