15. Två sorters tillbedjan

Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn (d. 1421)

Sharh Kashf-ish-Shubuhât, sid. 27

Tillbedjan kan delas upp i två sorter:

1 – Tillbedjan i form av dyrkelse. Denna sort går ut på att den denne dyrkas samtidigt som man eftersträvar hans belöning och fruktar hans straff. Detta har endast Allâh rätt till att ägnas. Att ägna denna typ åt någon annan än Allâh är större avguderi som utesluter dess utövare ur religionen. Liknande person hotas av Hans (ta´âlâ) ord:

إِنَّ الَّذِينَ يَسْتَكْبِرُونَ عَنْ عِبَادَتِي سَيَدْخُلُونَ جَهَنَّمَ دَاخِرِينَ

”De som håller sig för goda för att tjäna Mig skall gå med böjt huvud in i helvetet.”1

2 – Tillbedjan i form av åkallan. Denna tillbedjan handlar om att be om tjänster och består av tre typer:

1 – Att be Allâh (subhânahu wa ta´âlâ) om något som endast Allâh förmår att utföra. Detta anses vara dyrkan som ägnas Allâh (ta´âlâ), eftersom den innebär att man visar behov av Allâh (ta´âlâ), vänder sig till Honom och anser Honom vara kapabel och givmild med en vid ynnest och barmhärtighet. Den som tillber någon annan än Allâh om något som endast Han förmår att utföra är en otrogen avgudadyrkare. Detta gäller oavsett om den denne är levande eller död.

2 – Att be en levande människa om något hon förmår att utföra. Exempel på det är att be någon om vatten. Denna handling är tillåten.

3 – Att be en död eller frånvarande människa om liknande tjänst. Denna handling är avguderi då varken den döde eller den frånvarande klarar av att utföra det. Sålunda tyder hans bön på att han anser att denne besitter en form av förfogande över skapelsen. Detta får den bedjande att vara en avgudadyrkare.

140:60