15. Stånd i bön påminner om stånd inför Allâh

Imâm Zayn-ud-Dîn ´Abdur-Rahmân bin Radjab al-Hanbalî (d. 795)

al-Khushû´ fîs-Salâh, s. 67-70

Den anmärkningen i bönen fordrar att bedjaren tänker på att han kommer att stå framför Allâh (ta´âlâ) inför räkenskap. Dhûn-Nûn (rahimahullâh) sade när han beskrev dyrkare:

“Om du bara hade sett någon av dem ställa sig upp för att be. När han väl inleder bönen och börjar tillbe sin Herre, får han för sig att det är dags för människorna att stå inför världarnas Herre, varpå hans hjärta fastnar i halsgropen och hans hjärna blockeras.”1

Rapporterad av Abû Nu´aym (rahimahullâh).

Till det hör att han vänder sig mot Allâh (ta´âlâ) och inget annat. Den vändningen kan delas upp i två kategorier:

1 – Hjärtat ska inte vända sig mot något annat som är olovligt för det. Det ska vara helt fokuserat på Herren (´azza wa djall). ´Amr bin ´Anbasah (radhiya Allâhu ´anh) berättade att Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade när han talade om tvagningens dygd och belöning:

När han då reser sig upp för att be och lovar Allâh (ta´âlâ), hyllar Honom och glorifierar Honom på ett sätt som tillkommer Honom och fokuserar sitt hjärta på Allâh (ta´âlâ), avslutar han bönen lika ren från synder som den dag då hans moder födde honom.”2

2 – Han ska inte titta till höger och vänster. Hans blick ska vara fäst på den plats där hans panna kommer att läggas. Det är en följd av hjärtats ödmjukhet och dess uteblivna omvändning. Därför sade vissa av Salaf som såg en bedjare göra irrelevanta rörelser med sin hand:

“Om hans hjärta hade ödmjukat sig hade även hans kroppsdelar ödmjukat sig.”

at-Tabarânî återberättade Ibn Sîrîn, från Abû Hurayrah, som sade:

“När Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) bad tittade han till höger och vänster, varpå Allâh (ta´âlâ) sände ned:

قَدْ أَفْلَحَ الْمُؤْمِنُونَ الَّذِينَ هُمْ فِي صَلَاتِهِمْ خَاشِعُونَ

DET SKALL gå de troende väl i händer; de som ber med ödmjukt sinne.”3

Följaktligen ödmjukade sig Allâhs Sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) såtillvida att han slutade titta till höger och vänster.”4

Andra återberättar den via Ibn Sîrîn (rahimahullâh) utan följeslagare i berättarkedjan, vilket är mer korrekt.

1Hilyat-ul-Awliyâ’ (9/331).

2Muslim (832).

323:1-2

4at-Tabarânî i “al-Mu´djam al-Awsat” (4/240).