15. Så uppstår religiös villfarelse

Imâm Abû Muhammad al-Hasan bin Khalaf al-Barbahârî (d. 329)

Sharh-us-Sunnah, sid. 93-95

80 – Allâh (tabârak wa ta´âlâ) är Hörande, Seende och Vetande. Hans två Händer är utsträckta. Allâh visste att skapelserna skulle trotsa Honom innan Han skapade dem. Han har en verkställande vetskap om dem. Hans kännedom om dem har inte hindrat Honom från att vägleda dem till islam och därigenom begåvat dem av generositet, givmildhet och favör – lov och pris tillkommer Honom.

81 – Dödens budskap är tre stycken. Det sägs:

”Allâhs älskade, gläd dig över Allâhs välbehag och paradiset!”

Det sägs också:

”Allâhs fiende, sörj över Allâhs vrede och Elden!”

Det kommer också att sägas:

”Allâhs slav, gläd dig över paradiset efter islam!”

Detta har Ibn ´Abbâs sagt.

82 – De första som kommer att få se Allâh (ta´âlâ) i paradiset är de blinda, därefter männen och därefter kvinnorna. Det kommer de att göra med sina egna ögon, precis som Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Ni kommer sannerligen att få se er Herre med era ögon liksom ni ser fullmånen – inga svårigheter kommer ni att få uppleva med att se Honom.”1

Det är obligatoriskt att betro det och otro att förneka det.

83 – Vet att kätteri, hädelse, tvivel, innovationer, villfarelser och religiös förvirring har bara uppstått på grund av skolastik, skolastiker, debatter, argumentationer och dispyter. Det är märkligt hur en person vågar sig på argumentationer, dispyter och debatter när Allâh (ta´âlâ) säger:

مَا يُجَادِلُ فِي آيَاتِ اللَّهِ إِلَّا الَّذِينَ كَفَرُوا

”Ingen utom de som hädar, ifrågasätter Allâhs Uppenbarelser.”2

Således är du ålagd underkastelse, belåtenhet med sägningarna och deras anhängare, avhållsamhet och tystnad.

84 – Betro att Allâh (tabârak wa ta´âlâ) straffar skapelsen i Elden i handbojor, fotbojor och kedjor. Elden är i dem, ovanför dem och under dem. Djahmiyyah – däribland Hishâm al-Fûtî – påstår nämligen att Allâh straffar enbart vid elden, vilket är en avvisning av Allâh och Hans sändebud.

1al-Bukhârî (554) och Muslim (633).

2 40:4