15. Endast en plikt kan rubba en annan plikt

6 – ´Â’ishah (radhiya Allâhu ´anhâ) sade:

”Ryttare brukade rida om oss när vi var tillsammans med Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) i Ihrâm. När de kom nära oss, drog var och en av oss ned sitt ytterplagg från huvudet över ansiktet. När de väl hade passerat oss, avtäckte vi dem igen.”1

Rapporterad av Ahmad, Abû Dâwûd och Ibn Mâdjah.

I hennes ord ”När de väl hade passerat oss, avtäckte vi dem igen” finns det bevis för att det är obligatoriskt att täcka ansiktet. Ty det är föreskrivet att avtäcka ansiktet under Ihrâm. Om det inte hade funnits ett stort hinder skulle det förblivit obligatoriskt att avtäcka ansiktet. Enligt majoriteten är det obligatoriskt för kvinnan att avtäcka ansiktet under Ihrâm. En plikt kan endast rubbas av en annan plikt. Om det inte hade varit obligatoriskt att täcka ansiktet för främmande män, så hade det inte varit tillåtet att täcka det under Ihrâm. Det har bekräftats hos al-Bukhârî, Muslim och andra att en kvinna inte får ha på sig Niqâb eller handskar under Ihrâm2. Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah (rahimahullâh) sade:

”Detta bevisar att Niqâb och handskar var kända bland kvinnorna utom Ihrâm, vilket fordrar att deras ansikten och händer var täckta.”3

Dessa sex bevis bevisar att kvinnan är ålagd att skyla sig och täcka sitt ansikte för främmande män. Med de tidigare fyra bevisen i Qur’ânen är vi nu uppe i tio bevis.

1Ahmad (24522).

2al-Bukhârî (1838).

3Madjmû´-ul-Fatâwâ (15/276).