15. Den kloke och ödmjukheten

1 – Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Det finns ingen som ödmjukar sig för Allâhs skull utan att Allâh lyfter upp honom.”

2 – Den kloke är ålagd att vara ödmjuk och undvika arrogans. Om ödmjukhetens enda fina drag hade varit att man stiger i rank varje gång man är ödmjuk, hade det räckt för att det skall vara obligatoriskt att vara ödmjuk.

3 – Ödmjukheten delas upp i två typer; berömvärd och klandervärd. Berömvärd ödmjukhet handlar om att inte se ned på Allâhs tjänare. Klandervärd ödmjukhet handlar om att ödmjuka sig inför en person som besitter något världsligt i hopp om det världsliga som han har. Den kloke måste se till att aldrig ha den klandervärda ödmjukheten och att han istället alltid har den berömvärda ödmjukheten.

4 – ´Umar bin al-Khattâb sade:

”Den som ödmjukar sig för Allâhs skull kommer att äras av Allâh som kommer att säga till honom: ”Börja lev, må Allâh ge dig liv!” Denne är liten i sina egna ögon, stor i andras. Om tjänaren är arrogant och överskrider sin position slår Allâh ned honom till marken och säger: ”Var förnedrad, må Allâh förnedra dig!” Denne är stor i sina egna ögon, liten i andras.”

5 – Ödmjukheten för Allâhs sak sker på två sätt:

Det första: Tjänarens ödmjukhet inför Allâh efter en god handling så att han inte ser upp till sig själv.

Det andra: Tjänaren ser ned på sig själv när han tänker på sina synder till en sådan grad att han anser sig själv ha minst goda handlingar och flest synder i hela världen.

6 – Bakr al-Muzanî sade:

”Käre son! Om jag inte hade varit här på vallfärden skulle jag hoppats på att människorna här blir förlåtna.”

7 – Den kloke är ålagd att inte vara arrogant på grund av de klandervärda dragen som finns däri. Ett av dem är att ingen ser ned på andra förrän han ser upp till sig själv och tycker att han är bättre än andra. Ett annat är att man ser ned på omvärlden. Den som inte ser ned på människorna kommer inte heller att vara arrogant mot dem. Ett tredje är att personen tvistar med Allâh (´azza wa djall) om Hans egenskaper. Arrogans och väldighet hör till Allâhs (´azza wa djall) egenskaper. Den som tvistar med Honom om någon av dem kastas in i helvetet. Det enda undantaget är om Allâh förlåter honom.

8 – Yahyâ bin Khâlid al-Barmakî sade:

”När den ädle dyrkar, blir han ödmjuk. När den usle dyrkar, blir han arrogant.”

9 – Alla kan vara ödmjuka. Med ödmjuk uppnås sundhet och harmoni. Ödmjukheten avvärjer hat och missmodighet. Ödmjukhetens frukt är kärlek på samma sätt som belåtenhetens frukt är ro. Den ädles ödmjukhet påökar hans ädelhet på samma sätt som den usles arrogans påökar hans uselhet. Hur skall man inte vara ödmjuk när man är skapad av en rutten sädescell och sedan blir till en smutsig kadaver och däremellan har burit på orenheter?

10 – Ibn ´Uyaynah sade:

”Om det hade sagts att man skall ta ut byns bästa människor skulle de okända tagits ut.”