15. Betydelsen av Tâghût

Allâh (ta´âlâ) sade som sagt:

أَنِ اعْبُدُواْ اللّهَ

”Dyrka Allâh…”

Det är påbud.

وَاجْتَنِبُواْ الطَّاغُوتَ

”… och håll er borta från Tâghût!”

Det är påbud i förbjudande syfte. Tâghût tillämpas på allt överdrivet däribland Satan (som är den värsta sorten), magiker, siare, folk som inte dömer med Allâhs lag och folk som uppmanar andra att följa dem i synd. Ibn-ul-Qayyim (rahimahullâh) sade:

”Tâghût är allt dyrkat, följt och åtlytt som slaven överskrider sina gränser för.”

Allâh (subhânahu wa ta´âlâ) befaller oss att dyrka Honom allena och undvika Tâghût, det vill säga allt som dyrkas istället för Honom. Statyer, avgudar, gravar och reliker är exempel på sådant som avgudas med Allâh. Allt det kallas för Tâghût bortsett från att personen som dyrkas motvilligt inte hamnar under det namnet. ´Îsâ (´alayhis-salâm) och rättfärdiga slavar som al-Hasan och al-Husayn (radhiya Allâhu ´anhumâ) som inte behagas av att dyrkas kallas inte för Tâghût. Dock är människornas dyrkan av dem Tâghût eftersom de dyrkar Satan. De som dyrkar exempelvis al-Hasan dyrkar i själva verket Satan som befaller dem att göra det:

وَيَوْمَ يَحْشُرُهُمْ جَمِيعًا ثُمَّ يَقُولُ لِلْمَلَائِكَةِ أَهَؤُلَاء إِيَّاكُمْ كَانُوا يَعْبُدُونَ قَالُوا سُبْحَانَكَ أَنتَ وَلِيُّنَا مِن دُونِهِم بَلْ كَانُوا يَعْبُدُونَ الْجِنَّ أَكْثَرُهُم بِهِم مُّؤْمِنُونَ

”Och den Dag då Han skall samla dem alla skall Han fråga änglarna: ”Var det er dessa dyrkade?” De skall svara: ”Fri är Du från brister! Du är vår Beskyddare och vi tar helt avstånd från dem. Nej, de dyrkade djinnerna som de flesta av dem trodde på.”1

Utifrån versen skall allt som dyrkas med Allâh undvikas. I en annan vers heter det:

فَمَنْ يَكْفُرْ بِالطَّاغُوتِ وَيُؤْمِن بِاللّهِ فَقَدِ اسْتَمْسَكَ بِالْعُرْوَةِ الْوُثْقَىَ لاَ انفِصَامَ لَهَا وَاللّهُ سَمِيعٌ عَلِيمٌ

”Den som förnekar Tâghût och som tror på Allâh, har sannerligen vunnit ett säkert fäste som aldrig ger vika. Allâh hör allt, vet allt.”2

Det är betydelsen av trosbekännelsen att det inte finns någon sann gud utom Allâh. Trosbekännelsen innebär att man förnekar Tâghût och betror Allâh allena, precis som Hans ord:

أَنِ اعْبُدُواْ اللّهَ وَاجْتَنِبُواْ الطَّاغُوتَ

”Dyrka Allâh och håll er borta från Tâghût!”

Bekräfta en sak och dementera en annan vill säga.

Observera att Allâh befaller oss att undvika, och inte bara lämna, Tâghût. Att undvika något understryker förbudet ytterligare eftersom det innebär att allt som leder till avguderi måste utelämnas. Undvikning är mer tongivande än ett utelämnande då det förstnämnda innebär att vi utelämnar både avguderi och allting annat som medför avguderi. Versen bevisar att sändebuden sändes med budskapet: dyrka Allâh allena och avstå från all sorts Tâghût.

134:40-41

22:256