15. Ahl-us-Sunnah skadas inte av meningsmotståndare

Imâm Muhammad Nâsir-ud-Dîn al-Albânî (d. 1420)

Salât-ul-´Îdayn, sid. 45-48

En annan eventuellt invändning är att många uppriktiga människor må besvara denna samling alltmedan många andra väljer att förbli uppdelade i olika moskéer utifrån rättsskolorna. Med andra ord kommer denna enda samling inte att uppnås.

Visst, det må ske. Dock vilar självklart inte ansvaret på dem som upplivar och kallar till Sunnah utan på dem som väljer att gå emot den. Alltså är det de sistnämnda som är de klandervärda.

Den första gruppens samling är föreskriven då den är grundad på Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) Sunnah. Han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade när han beskrev Räddade gruppen:

”De är Samlingen.”

I en annan rapportering heter det:

“Den som följer det som jag och mina följeslagare följer i dag.”1

Därmed skadas de inte av sina meningsmotståndare ehuru de skulle vara fler. Han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Det skall aldrig sluta finnas en grupp från mitt samfund som är rådande upprättat på sanningen. Den skadas inte av dem som försakar den eller motsäger den till dess att Allâhs (tabârak wa ta´âlâ) befallning kommer och då kommer den att vara i samma tillstånd.”2

Den troende ska alltså inte känna sig ensam på grund av fåtalet som beträder sanningens stig, inte heller skadas han av de många meningsmotståndarna. Imâm ash-Shâtibî (rahimahullâh) sade:

”Det är Allâhs sätt med skapelsen; De sanningsenliga är få jämfört med de osanningsenliga, ty Han (ta´âlâ) sade:

وَمَا أَكْثَرُ النَّاسِ وَلَوْ حَرَصْتَ بِمُؤْمِنِينَ

”De flesta människor uppnår inte tron, hur mycket du än önskar det.”3

وَقَلِيلٌ مِّنْ عِبَادِيَ الشَّكُورُ

”Men få är de bland Mina slavar som känner tacksamhet.”4

Dessutom skall Allâh uppfylla löftet Han gav Sin profet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam), nämligen att den5 kommer att återvända som främmande. Det främmande existerar bara då dess folk försvinner eller är få. Detta sker i sin tur när det onda betraktas som gott och det goda betraktas som ont, när Sunnah betraktas som innovation och innovation betraktas som Sunnah. Då kommer Ahl-us-Sunnah att bemötas med förtal och våld6, liksom Ahl-ul-Bid´a brukade bemötas förr i världen, i hopp om att innovatörerna enas om lögn. Men Allâh vägrar att de enas till dess att Domedagen infaller. Hur många sekterna än är kommer de aldrig att kunna enas mot Sunnah. Istället kommer det alltid att finnas Ahl-us-Sunnah fram till Domedagen. Trots att så många vilsna sekter hatar dem och hyser agg och fientlighet mot dem för att de ska hålla med dem, fortsätter de kämpa, tvista, försvara och slå tillbaka dag och natt. Därför dubblar Allâh deras överflödiga belöning och begåvar dem med en väldig avlöning.”7

Jag ber Allâh (ta´âlâ) stabilisera oss på Sunnah och ta våra liv i det tillståndet. Detta är vad jag klarade av att samla ihop i denna brådska – och lov och pris tillkommer Allâh, världarnas Herre.

1 God via andra. Den är rapporterad av at-Tirmidhî via Ibn ´Amr och han förklarade den som god. Likaså rapporteras den av at-Tabarânî via Anas. Den nämns tillsammans med den första rapporteringen, som är autentisk, i ”Silsilah al-Ahâdîth as-Sahîhah” (204).

2 Autentisk och mångfaldigt rapporterad hadîth som befinner sig i den föregående källan. Se ”Mukhtasar Sahîh Muslim” (1095) och ”Sahîh al-Djâmi´ as-Saghîr” (6177).

3 12:103

4 34:13

5 Det vill säga islam. Han menar profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ord:

”Islam började främmande och skall återkomma främmande som det började – Tûbâ till främlingarna!”

Rapporterad av Muslim och andra. Den nämns i ”as-Sahîhah” (1273).

6 Vilket författarna till ”al-Isâbah” gjorde med mig då de klargjorde sin åsikt om ´Îd-bön i öken. De sade:

”Det finns fortfarande muslimer som slår vakt om bönerna och religionens påbud. Sedan kom denna lilla skara och började fördöma och splittra dem.”

Fundera över hur de anser uppmaning till Sunnah splittra samlingen. Man ska inte kasta sten i stenhus.

7 al-I´tisâm (1/12-13).