Imâm Sâlih bin Fawzân al-Fawzân

at-Ta´lîqât at-Tawdhîhiyyah ´alâ Muqaddimat-il-Fatwâ al-Hamawiyyah, s. 245-248

Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah sade:

Gruppen som gick efter tolkningar menar att sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) avsåg inte att människor skulle få en felaktig dogm om egenskapsrelaterade texter; han avsåg deras betydelser utan att klargöra dem för människorna. Han ville att de själva begrundar dem och kommer fram till sanningen med hjälp av sina förstånd. Till sin hjälp ska de avleda Texterna från deras bokstavstrogna innebörd. Med andra ord är syftet att de sätts på prov och anförtros att kämpa sig fram för avleda hans (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ord från bokstavstrogen mening och innebörd och därmed komma fram till sanningen på ett annat vis. Denna åsikt delar skolastiker, Djahmiyyah, Mu´tazilah och deras åsiktsfränder.

Det är dessa som jag avser att avvisa i detta utslag eftersom det är allom bekant att människor håller sig borta från de förstnämnda till skillnad från dessa. Ty dessa människor visar många gånger att de bistår Sunnah, men i själva verket har de varken bistått Sunnah eller krossat filosoferna. Faktum är att filosoferna ålägger dem att säga om efterlivet det de säger om egenskapsrelaterade texter. Deras motargument är att vi är övertygade om att sändebuden har förkunnat Uppståndelsen och att vi känner till de osunda tvivlen som går emot den tron.

FÖRKLARING

Den andra gruppen är tolkarna. Det är avvisning av dem som är syftet med Shaykhens (rahimahullâh) avhandling. Det är de som säger att Allâhs namn och egenskaper inte ska förstås bokstavligt eftersom bokstavstrohet fordrar liknelse. Istället, anser de, ska de tolkas på ett sätt som inte fordrar liknelse. Enligt dessa människor ville sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) inte att människorna betrodde Texterna bokstavligt – han ville att de tolkade dem därför att bokstavstrohet inte tillkommer Allâh. Med andra ord framförde sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) gåtor och mysterium och inget klarspråk, trots att han var den kunnigaste skapelsen, den vältaligaste skapelsen och den välvilligaste skapelsen. Därmed anklagas sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) för att inte ha förkunnat och klargjort sin Herres budskap.

Det är som sagt tolkarna, bland Djahmiyyah, Mu´tazilah och deras trosfränder, som avvisas här. Det är de som tolkar Allâhs namn och egenskaper. De två grupperna – de som utgår från fantasier och okunnighet – avvisas i andra utslag.

De som utgår från fantasier och filosofer jagar iväg folk. Det är tolkarna som lurar människorna genom att intala dem att de är lärda, bistår Sunnah och avvisar de vilsna. Deras fara för muslimerna är alltså större än andras. I själva verket har de varken bistått Sunnah eller krossat filosoferna, ty de har inte avvisat dem med Qur’ânen och Sunnah, utan med logik och skolastik. Sådant varken bistår islam eller krossar osanning – det orsakar bara större skada. De som avvisar vilsna med annat än föreskriften och sändebudets (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) budskap gagnar ingenting – det gör saken bara allvarligare, ty människorna har olika förstånd och föreställningar. När de avvisar mystikerna, som dementerar Uppståndelsen, för att tolka Texterna om Uppståndelsen och intala människorna att sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) hittade bara på för människornas bästa, säger mystikerna till dem att de båda tolkar; dessa tolkar Texterna om Uppståndelsen och de andra tolkar Texterna om Allâhs namn och egenskaper. Lägg till det att Allâhs namn och egenskaper nämns oftare i Qur’ânen än vad Uppståndelsen gör. Varför ska då tolkarnas tolkning var korrekt men inte mystikernas? Varför ska de avvisa mystikerna när de är än vilsnare? Mystikerna säger till Mu´tazilah att sändebuden har förkunnat både om Uppståndelsen och Allâhs namn och egenskaper; de förstnämnda tolkar Uppståndelsen och de sistnämnda tolkar Allâhs namn och egenskaper. De förstnämnda tolkar bevisen för Uppståndelsen till följd av osunda tvivel som går emot den tron, de sistnämnda tolkar bevisen för Allâhs namn och egenskaper till följd av osunda tvivel som går emot den tron.