Imâm Sâlih bin Fawzân al-Fawzân

at-Ta´lîqât al-Mukhtasarah ´alâl-´Aqîdah at-Tahâwiyyah, sid. 156-157

Abû Dja´far at-Tahâwî (rahimahullâh) sade:

120 – Även om de inte ångrade sig, så länge de träffade Allâh i ett vetande och troende tillstånd. Han kommer att döma dem som Han vill. Om Han vill förlåta dem och skona dem med Sin favör, gör Han det. Han (´azza wa djall) sade i Sin skrift:

إِنَّ اللّهَ لاَ يَغْفِرُ أَن يُشْرَكَ بِهِ وَيَغْفِرُ مَا دُونَ ذَلِكَ لِمَن يَشَاء

”Allâh förlåter inte att det avgudas med Honom, men Han förlåter den Han vill hans mindre synder.”1

Om Han vill straffa dem i Elden med Sin rättvisa, gör Han det.

FÖRKLARING

Sådär lyder den sanna dogmen; stora syndare som inte avgudar är inte otrogna. Om de träffar Allâh utan att ha ångrat sig för sina stora synder, är det möjligt att Allâh väljer att straffa dem utefter deras synder och sedermera föra ut dem ur helvetet och in i paradiset till följd av deras monoteism och tro – de förblir nämligen inte i helvetet. Beviset för det är Allâhs (ta´âlâ) ord:

إِنَّ اللّهَ لاَ يَغْفِرُ أَن يُشْرَكَ بِهِ وَيَغْفِرُ مَا دُونَ ذَلِكَ لِمَن يَشَاء

”Allâh förlåter inte att det avgudas med Honom, men Han förlåter den Han vill hans mindre synder.”

Dock är författarens (rahimahullâh) uttryck ”så länge de träffade Allâh i ett vetande och troende tillstånd” generaliserat. Det hade varit bättre om han hade sagt ”så länge de dyrkade Allâh allena”.

Om Allâh vill, verkställer Han hotet på dem utan att lämna dem i helvetet för alltid. Detta är Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ahs dogm, den sanna dogmen.

Khawâridj påstår att stora syndare ska förbli i helvetet i alla fall. Den som en gång hamnar i helvetet, menar Khawâridj, förblir däri.

Murdji’ah hävdar att stora syndare undkommer helvetet till fullo. Det är också fel. Vi kan inte garantera dem någon som helst räddning.

Allâh väljer vad Han ska göra med sådana människor. Antingen förlåter Han dem givmilt, eller också straffar Han dem rättvist. Allâh (subhânahu wa ta´âlâ) straffar ingen orättvist. Han straffar dem bara utifrån deras egna handlingar. Allâh straffar inte den som inte trotsar Honom, inte heller jämställer Han syndare med troende:

أَفَنَجْعَلُ الْمُسْلِمِينَ كَالْمُجْرِمِينَ مَا لَكُمْ كَيْفَ تَحْكُمُونَ

”Eller skulle Vi behandla muslimerna på samma sätt som de obotfärdiga syndarna? Hur är det fatt med ert omdöme?”2

أَمْ نَجْعَلُ الَّذِينَ آمَنُوا وَعَمِلُوا الصَّالِحَاتِ كَالْمُفْسِدِينَ فِي الْأَرْضِ أَمْ نَجْعَلُ الْمُتَّقِينَ كَالْفُجَّارِ

”Eller skulle Vi behandla dem som tror och lever rättskaffens på samma sätt som dem som stör ordningen på jorden och sprider sedefördärv? Skulle Vi behandla de gudfruktiga på samma sätt som dem som har sjunkit djupt i synd?”3

Allâh (´azza wa djall) fördömde det resonemanget och sade:

أًمْ حَسِبَ الَّذِينَ اجْتَرَحُوا السَّيِّئَاتِ أّن نَّجْعَلَهُمْ كَالَّذِينَ آمَنُوا وَعَمِلُوا الصَّالِحَاتِ سَوَاء مَّحْيَاهُم وَمَمَاتُهُمْ سَاء مَا يَحْكُمُونَ وَخَلَقَ اللَّهُ السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضَ بِالْحَقِّ وَلِتُجْزَى كُلُّ نَفْسٍ بِمَا كَسَبَتْ وَهُمْ لَا يُظْلَمُونَ

”Tror de som begår orätt att Vi skall ge dem samma behandling, i livet och i döden, som Vi ger dem som tror och lever ett rättskaffens liv? Hur illa dömer de inte! Allâh har skapat himlarna och jorden i enlighet med en plan och ett syfte, och för att var och en skall få den lön som han har förtjänat och ingen tillfogas orätt. ”4