Imâm Sâlih bin Fawzân al-Fawzân

at-Ta´lîqât al-Mukhtasarah ´alâl-´Aqîdah at-Tahâwiyyah, sid. 154-155

Abû Dja´far at-Tahâwî (rahimahullâh) sade:

119 – Stora syndare från Muhammads (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) samfund förblir inte i Elden så länge de dyrkade Allâh allena.

FÖRKLARING

Stora synder åsyftar de synder som inte uppnår avguderi men är likväl större än små synder. En stor synd är den som resulterar med bestraffning, vrede, förbannelse, helvete eller sändebudets (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) förkastelse av dess utövare. Det är en stor synd. Exempel på sådana synder är profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ord:

”Den som bedrar oss tillhör inte oss, och den som bär vapen mot oss tillhör inte oss.”1

Alla sådana faktorer påvisar att synden är stor, men fortfarande inte avguderi. Dess utövare lämnar inte tron. Antingen betraktas han som troende med en nedsatt tro eller också som syndare. Det är Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ahs dogm. De beskyller inte stora syndare för otro, men inte heller betraktar de dem som fulländade troende. Istället anser de att de är troende med sin tro och syndare med sin stora synd. Det är alltså fel att anse stora syndare som fulländade troende, vilket Murdji’ah gör. Det är också fel att utesluta dem ur religionen, vilket Khawâridj och Mu´tazilah gör.