14. Yûsufs kall

Yûsuf, son till den ädle som var son till den ädle som var son till den ädle. Han var profeten vars hela ädla liv Allâh uppenbarade ett långt kapitel om. Där nämns hans livs alla faser, förändrade omständigheter och svårigheter som han bemötte med starkt profetskap och allt vad det innebär av tålamod, visdom och ömhet.

Yûsuf (´alayhis-salâm) såg fördärvet och orättvisorna i faraonernas palats i Egypten. Han visste vilken dogm egyptierna bar på. Han visste att den bestod av fördärv och avguderi. Sett till att berättelsen om denne ädle profet (´alayhis-salâm) är lång, nöjer vi oss med hans fängelsevistelse och kall. Han (ta´âlâ) sade:

وَدَخَلَ مَعَهُ السِّجْنَ فَتَيَانَ قَالَ أَحَدُهُمَآ إِنِّي أَرَانِي أَعْصِرُ خَمْرًا وَقَالَ الآخَرُ إِنِّي أَرَانِي أَحْمِلُ فَوْقَ رَأْسِي خُبْزًا تَأْكُلُ الطَّيْرُ مِنْهُ نَبِّئْنَا بِتَأْوِيلِهِ إِنَّا نَرَاكَ مِنَ الْمُحْسِنِينَ قَالَ لاَ يَأْتِيكُمَا طَعَامٌ تُرْزَقَانِهِ إِلاَّ نَبَّأْتُكُمَا بِتَأْوِيلِهِ قَبْلَ أَن يَأْتِيكُمَا ذَلِكُمَا مِمَّا عَلَّمَنِي رَبِّي إِنِّي تَرَكْتُ مِلَّةَ قَوْمٍ لاَّ يُؤْمِنُونَ بِاللّهِ وَهُم بِالآخِرَةِ هُمْ كَافِرُونَ وَاتَّبَعْتُ مِلَّةَ آبَآئِي إِبْرَاهِيمَ وَإِسْحَقَ وَيَعْقُوبَ مَا كَانَ لَنَا أَن نُّشْرِكَ بِاللّهِ مِن شَيْءٍ ذَلِكَ مِن فَضْلِ اللّهِ عَلَيْنَا وَعَلَى النَّاسِ وَلَكِنَّ أَكْثَرَ النَّاسِ لاَ يَشْكُرُونَ يَا صَاحِبَيِ السِّجْنِ أَأَرْبَابٌ مُّتَفَرِّقُونَ خَيْرٌ أَمِ اللّهُ الْوَاحِدُ الْقَهَّارُ مَا تَعْبُدُونَ مِن دُونِهِ إِلاَّ أَسْمَاء سَمَّيْتُمُوهَا أَنتُمْ وَآبَآؤُكُم مَّا أَنزَلَ اللّهُ بِهَا مِن سُلْطَانٍ إِنِ الْحُكْمُ إِلاَّ لِلّهِ أَمَرَ أَلاَّ تَعْبُدُواْ إِلاَّ إِيَّاهُ ذَلِكَ الدِّينُ الْقَيِّمُ وَلَكِنَّ أَكْثَرَ النَّاسِ لاَ يَعْلَمُونَ

”OCH två unga män kastades i fängelse tillsammans med honom. En av dem sade: ”Jag drömde att jag pressade vin.” Och den andre sade: ”Och jag drömde att jag bar bröd på huvudet och fåglarna åt av det. Säg oss vad detta betyder! Vi förstår att du är en av dem som gör det rätta och goda.” Han svarade: ”Innan ni har fått ert mål mat skall jag underrätta er om innebörden av dem, och det skall då ännu inte ha inträffat; detta är en del av det som min Herre har lärt mig. Jag har tagit avstånd från dem som inte tror på Allâh och som förnekar livet efter detta, och jag bekänner den tro som var mina förfäders, Ibrâhîms, Ishâqs och Ya´qûbs tro: det är otänkbart för oss att avguda något med Allâh. Det är Allâhs nådiga gåva till oss och till alla människor, men de flesta människor är inte tacksamma. Kamrater i fångenskapen! Vad är bättre – gudomligheter av många olika slag eller den Ende Guden, som härskar över allt med oinskränkt makt Vad ni dyrkar vid sidan av Honom är ingenting annat än namn som ni har tänkt ut, ni och era förfäder; Allâh har inte gett er tillstånd till detta. Ingen dömer utom Allâh; Han befaller er att dyrka Honom ensam. Detta är den evigt sanna tron, men de flesta människor vet inte.”1

Denne ädle profet (´alayhis-salâm) levde som sagt i palats. Han kände till lagens och makthavarnas fördärv och fick erfara deras list, förtryck, tyranni och fängelser. Han levde bland folk som dyrkade avgudar av olika slag. Varifrån skulle han börja korrigera? Vilken utgångspunkt skulle han utgå från? Skulle han, i egenskapen av orättvist fängslad tillsammans med andra förtryckta interner, egga och hetsa dem mot de förtryckande diktatorerna? Tvivelsutan hade det varit en politisk utgångspunkt och det gyllene tillfället låg förvisso framför honom. Eller skulle han utgå från samma utgångspunkt som hans ädla förfäder, framför allt Ibrâhîm (´alayhis-salâm), och alla andra sändebud gjort? Helt klart är det enda korrigerande tillvägagångssättet, oavsett tid och plats, att kalla till dogm, Tawhîd och uppriktig dyrkan av Allâh allena. Alltså skulle även Yûsuf utgå från den utgångspunkten och rätta sig efter sina ädla förfäder, häva deras dogm och förnedra avgudadyrkarnas dumhet.

112:36-40