14. Otillräcklig bekräftelse

Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn (d. 1421)

Sharh Kashf-ish-Shubuhât, sid. 24-26

Shaykh-ul-Islâm Muhammad bin ´Abdil-Wahhâb (rahimahullâh) sade:

Om du har förstått att de bekräftade det utan att inträda i den Tawhîd som Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) kallade dem till, och om du har insett att den Tawhîd som de förnekade var relaterad till dyrkan (även kallad för ”dogm” av dagens avgudadyrkare), precis som de brukade tillbe Allâh (subhânahu wa ta´âlâ) natt och dag (därefter tillbad några av dem änglar, på grund av deras rättfärdighet och position hos Allâh, för att de skulle medla inför Honom, eller så tillbad de en rättfärdig man som al-Lât eller en profet som ´Îsâ), och om du har begripit att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) stred mot dem på grund av detta avguderi och att han uppmanade dem att uppriktigt dyrka Allâh allena, precis som Allâh (ta´âlâ) sade:

وَأَنَّ الْمَسَاجِدَ لِلَّهِ فَلَا تَدْعُوا مَعَ اللَّهِ أَحَدًا

Alla böneplatser tillkommer Allâh; anropa därför ingen vid sidan av Honom!1

لَهُ دَعْوَةُ الْحَقِّ وَالَّذِينَ يَدْعُونَ مِن دُونِهِ لاَ يَسْتَجِيبُونَ لَهُم بِشَيْءٍ

”Till Honom riktas all sann bön. De som dem åkallar i Hans ställe kan inte besvara dem.”2,

och om du har förstått att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) stred mot dem för att tillbedjan, offer, eder och bön om skydd skulle ägnas Allâh allena, och om du har fattat att deras bekräftelse av Tawhîd-ur-Rubûbiyyah inte fick dem att träda in i islam och att deras böner och vädjan till änglar, profeter och rättfärdiga människor om medling och närhet hos Allâh är det som gjorde det tillåtet att ta deras liv och egendomar, förstår du den typ av Tawhîd som sändebuden kallade till och som avgudadyrkarna vägrade att bekräfta.

Denna typ av Tawhîd är betydelsen av dina ord ”det finns ingen sann gud utom Allâh”. De anser att en ”gud” är den man tillber för att uppnå dessa frågor. Detta gäller oavsett om det rör sig om en ängel, en profet, en rättfärdig person, ett träd, en grav eller en djinn. De menar inte att denna gud skapar, försörjer och upprätthåller ordningen. De vet som sagt att endast Allâh gör allt det. Med ordet ”gud” menar de det dagens avgudadyrkare syftar på med ”mäster”. Sålunda sändes profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) till dem för att kalla dem till att det inte finns någon sann gud utom Allâh. Däremot handlar det om att förstå dessa ord och inte bara uttala dem. De okunniga hedningarna visste att profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) avsikt med dessa ord, var att man vänder sig enkom till Allâh, nekar allting annat som dyrkas i Hans ställe samt avsvär sig det. När han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) befallde dem att säga att ingen sann gud finns utom Allâh, sade de:

أَجَعَلَ الْآلِهَةَ إِلَهًا وَاحِدًا إِنَّ هَذَا لَشَيْءٌ عُجَابٌ

”Han gör ju alla gudar till en gud? Det är högst märkligt!”3

När du vet att de okunniga hedningarna kände till detta, är det förvånansvärt att den som tillskriver sig islam inte begriper samma fras innebörd. Han tror att det handlar om att uttala dess bokstäver i stället för att tro på betydelserna i hjärtat. Den kunnige bland dem tror att trosbekännelsen betyder att det varken finns någon skapare, försörjare eller upprätthållare utom Allâh. Det finns alltså inget gott i en människa som är okunnigare än de ignoranta hedningarna om betydelsen av trosbekännelsen ‘det finns ingen sann gud utom Allâh’.

FÖRKLARING

Det vill säga de avgudadyrkare som Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sändes till bekräftade Tawhîd-ur-Rubûbiyyah. Med andra ord betrodde de att Allâh är ensam om att skapa, förfogna över allting och styra ordningen. Men deras tro på att Allâh är ensam om att skapa, förfoga över allting och styra ordningen fick dem inte att träda in i Tawhîd-ul-Ulûhiyyah som Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) kallade dem till. Inte heller förbjöd han deras liv och egendomar att tagas.

Om du har förstått att de nekade Tawhîd-ul-Ulûhiyyah, även kallat för ”dogm” av dagens avgudadyrkare, klargörs det för dig att det som de bekräftade var otillräckligt för att leva upp till Tawhîd. Faktum är att det inte ens är tillräckligt för att vara muslim. Den som inte bekräftar Tawhîd-ul-Ulûhiyyah är inte muslim ehuru han skulle bekräfta Tawhîd-ur-Rubûbiyyah. Således stred profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) mot avgudadyrkarna, trots att de bekräftade Tawhîd-ur-Rubûbiyyah.

Avgudadyrkarna brukade tillbe Allâh (ta´âlâ) om de råkade ut för svårigheter. Andra bad till änglar för att de var nära Allâh (´azza wa djall). De påstod att den som är nära Allâh (subhânahu wa ta´âlâ) förtjänar att dyrkas. Detta bevisar deras okunnighet. Ingen annan än Allâh har rätt att dyrkas! Somliga anropade al-Lât. al-Lât var en man som brukade laga gröt till vallfärdarna. När han dog, slöt de sig hängivet kring hans grav för att dyrka honom. Andra dyrkar ´Îsâ (´alayhis-salâm) för att han är ett av Allâhs tecken. Vissa dyrkar helgon för att de är nära Allâh (subhânahu wa ta´âlâ). Allt detta beror på att Satan förskönade åt dem deras handlingar som de avvek med från den Raka vägen. Allâh (ta´âlâ) sade:

قُلْ هَلْ نُنَبِّئُكُمْ بِالْأَخْسَرِينَ أَعْمَالًا الَّذِينَ ضَلَّ سَعْيُهُمْ فِي الْحَيَاةِ الدُّنْيَا وَهُمْ يَحْسَبُونَ أَنَّهُمْ يُحْسِنُونَ صُنْعًا أُولَئِكَ الَّذِينَ كَفَرُوا بِآيَاتِ رَبِّهِمْ وَلِقَائِهِ فَحَبِطَتْ أَعْمَالُهُمْ فَلَا نُقِيمُ لَهُمْ يَوْمَ الْقِيَامَةِ وَزْنًا

”Säg: ”Skall vi säga er vilka de är som i allt vad de företar sig är de största förlorarna? De som har inriktat hela sin strävan på det som hör till denna värld och ändå tror att de har levt ett gott och rättskaffens liv. Det är de som avvisade sin Herres budskap och som inte ville tro att de skulle möta Honom.” Allt vad de har strävat mot skall gå om intet och på Uppståndelsens dag skall deras handlingar väga lätt inför Oss.”4

Den omnämnda avgudadyrkan syftar på att de brukade dyrka andra vid sidan av Allâh. Det betyder alltså inte avguderi i Tawhîd-ur-Rubûbiyyah. Avgudadyrkarna som profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sändes till medgav att Allâh är den ende Herren. De erkände att endast Han bönhör den nödställdes bön, avvärjer svårigheter och annat som Allâh har nämnt om dem, vilket tyder på att de bekräftade Allâhs (´azza wa djall) herravälde.

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) bestred dessa människor som inte bekräftade Tawhîd-ul-Ulûhiyyah. Faktum är att han förlovade deras liv och egendomar ehuru de ansåg att Allâh är den ende Skaparen, ty de dyrkade inte Honom uppriktigt. Uppriktighet mot Allâh betyder att man dyrkar Honom uppriktigt för att komma Honom (subhânahu wa ta´âlâ) närmare och inträda i Hans paradis.

Allâh (ta´âlâ) sade:

لَهُ دَعْوَةُ الْحَقِّ وَالَّذِينَ يَدْعُونَ مِن دُونِهِ لاَ يَسْتَجِيبُونَ لَهُم بِشَيْءٍ

”Till Honom riktas all sann bön. De som dem åkallar i Hans ställe kan inte besvara dem.”5

Dessa gudomar som de tillber i stället för Allâh kan inte besvara dem med något. Han (ta´âlâ) sade:

وَمَنْ أَضَلُّ مِمَّن يَدْعُو مِن دُونِ اللَّهِ مَن لَّا يَسْتَجِيبُ لَهُ إِلَى يَومِ الْقِيَامَةِ وَهُمْ عَن دُعَائِهِمْ غَافِلُونَ وَإِذَا حُشِرَ النَّاسُ كَانُوا لَهُمْ أَعْدَاء وَكَانُوا بِعِبَادَتِهِمْ كَافِرِينَ

”Och vem begår ett större misstag än den som i Allâhs ställe anropar dem, som inte kan svara honom förrän på Uppståndelsens dag och som inte ens är medvetna om att de anropas. När människorna samlas skall de bli deras fiender och ta avstånd från deras dyrkan.”6

172:18

213:14

338:5

418:103-105

513:14

646:5-6